– Jag känner mig oerhört lättad. Carl Gripenstedt tycker att han äger min författartext, och han ville ha en miljon om jag inte drog tillbaka texten, säger Björn af Kleen, författaren till boken Jorden de ärvde.
Konsekvensen av gårdagens beslut i Stockholms tingsrätt är att boken kan ges ut. I praktiken hade Weylers förlag redan börjat distribuera den omtvistade boken om svenska adelsfamiljer.
– Det hade ju varit oerhört allvarligt om citat från intervjusituationer hade stoppats, säger Björn af Kleen.
Bakgrunden till konflikten är komplicerad. En av bokens många adliga intervjupersoner, Carl Gripenstedt, menar att Björn af Kleen har brutit ett avtal om att texten måste godkännas före publicering.
– Vi har haft en kristallklar mejlväxling om att boken skulle handla om herrgårdarnas utveckling under 2000-talet och om mitt entreprenörskap, säger Carl Gripenstedt, som för ett halvår sedan började opponera sig, särskilt mot textpartier om hans pappas begravning finns med.
Författaren fick vara med på begravningen, och skildringar av den finns med i boken. Gripenstedt tycker att af Kleen har ”nästlat sig in i familjen” och finner det ”groteskt” att bandspelare användes under begravningskaffet.
– Då rann bägaren över. Björn af Kleen har tagit med en familjär situation och texten luftar även pappas och min dåliga relation, säger Carl Gripenstedt, vars advokat den 30 september bad Stockholms tingsrätt att stoppa utgivningen.
Men istället för ett vitesföreläggande på en miljon kronor, gick tingsrätten på linjen att det ännu inte finns tillräckliga skäl för att stoppa boken. Gripenstedt måste också betala 49 000 kronor till förläggaren och författaren för rättegångskostnader.
Intervjun med Carl Gripenstedt gjordes inför första advent-firandet vid Brevens bruk. Ett halvår senare, då Carl Gripenstedts far hade gått bort, tog Björn af Kleen kontakt igen. Och det är detta som lett till konflikten.
Gripenstedts bevis för att han hade rätt att avgöra publiceringen är ett inspelat telefonsamtal där han bland annat säger: ”Känner jag att den här artikeln inte är något för mig måste vi kunna komma överens om en exit”. Kravet besvaras med ”Okej, ja”, av författaren.
Svante Weyler, som ger ut Jorden de ärvde, tycker att man har varit hyggliga mot Carl Gripenstedt genom att låta honom ändra vissa saker. Men han påpekar att Gripenstedt har tackat ja till medverka i bokprojektet, och han då får finna sig att författaren skriver, liksom i att samtalen spelas in.
– Carl Gripenstedt kan knappast skylla på att han är ovan vid hur medier arbetar, eftersom han bygger sporthallar i London och har haft invigningar ihop med Tony Blair, säger Svante Weyler.
Men det är inte enbart en friherre från Bysta gård vid Brevens Bruk som tycker att Björn af Kleen inte har varit tillräckligt generös med att erbjuda ändringar i texterna. Även Carl af Petersens på fideikommisset Erstavik, som också medverkar i boken, säger att han utlovades att ha synpunkter på hela kapitlet om sin familj, innan boken gick i tryck.
– Jag skulle få läsa hela texten om oss och det har jag inte fått. Därför tycker jag inte att författaren har varit helt ärlig med vad han ville skriva, säger Carl af Petersens.
af Petetersens kontaktades genom ett artigt brev från Björn af Kleen, som beskrev att han redan hade börjat arbeta med Nils Posse, Robert Montgomery-Cederhielm, Johan Klingspor, Richard Hermelin och Lennart Östersten.
Nu ville han också berätta om hur man driver en gård som Erstavik med allt från kulturarv till friluftsliv. Han blev inbjuden både till familjens hus på Munkbron i Stockholm och till godset i Nacka. Kapitlet inleds med en gammal familjekonflikt på Erstavik.
– Vad som är ”att få läsa texten” blir lätt en tolkningsfråga, konstaterar Björn af Kleen, som påminner om att den normala journalistiska metoden är att bara citaten lämnas för läsning, medan övrig text är författarens frihet.
Carl Gripenstedt åkte efter tingsrättsbeslutet till London.
– Jag vill driva den här processen vidare, men måste först rådgöra med min advokat, säger han till SvD.
