Mörkrets hjärta är en urtext för den moderna västerländska civilisationen. Min väg fram till Joseph Conrads roman från 1902 var lång, men lystes upp av glimtar i andra verk: TS Eliots motto ”Mistah Kurtz – he dead” i The Hollow Men och Sven Lindqvists dialog med Conrad i Utrota varenda jävel.

När Mörkrets hjärta nu ges på radio står Sven Lindqvist som översättare, tillsammans med Einar Heckscher och Margaretha Odelberg. Regissören Magnus Berg har gjort teater av en roman där kapten Marlow berättar om en afrikansk resa under en skymningsstund på Themsen.

I radioversionen vänder han sig direkt till lyssnaren med sin välformulerade berättelse. Den växlar med dramatiska scener, där Reine Brynolfsson i rollen återger Marlows förvirring, osäkerhet och tvivel via generade skratt och tveksamt uttalade repliker. Redan detta skapar en spännande kontrapunkt i föreställningen, där nyhetsutropare och bakgrundsscener ger tidsfärg och komplikation.

I en tid av svår arbetslöshet lyckas Marlow till sin förvåning få ett drömjobb, ångbåtskapten på Kongofloden. Trots många käppar i hjulet når han äntligen en handelsstation i akut kris. Där finns den ytterst framgångsrike elfenbenshandlaren, Mister Kurtz. Hans stora roll i berättelsen skapas via den mystik och motsägelsefullhet som kringgärdar hans namn; Marlow är nyfiken, alltmer fängslad, men möts med tystnader och oklara svar. Över huvud taget handlar den här uppsättningen om förtigande och undvikande, vilket sammantaget leder till en förvrängning av sanningen som liknar en konspiration. Till sist bidrar Marlow själv, i subtilt samarbete med Kurtz fästmö (Annika Hallin) till att lögnen verkar vidare, in i framtiden.

För skådespelaren är ändå Kurtz roll relativt liten: vi får träffa honom först i dödens närhet. Men hans ord får därmed desto större tyngd, inte minst slutrepliken: Fasa! Vilken fasa! (The Horror!) Lars Norén skänker rollen den air av oåtkomlighet han själv lyckats behålla igenom alla självbekännelser. Med mjuk, viskande röst gör han Kurtz nedtonat, vardagligt. Till lyssnaren överlåter han att förundras över denna blandning av gudalikt universalsnille och massmördande huvudskallejägare.

Det handlar om rikedom som mål, rasism och exploatering av människor i förklädnad av filantropi och upplysningsarbete. Lysande retorik får kartans ”vita fläckar” att framstå som mörkaste mörka, i stort behov av europeisk civilisation.

Det handlar också om själens mörker och mycket annat som en lyssnare mer än hundra år efter Conrad kan utläsa ur hans närmast profetiska text.

Allt detta förmedlas i en tillgänglig föreställning med många karakteristiska skådespelarröster och ett fantastiskt ljudarbete, där Afrika framträder via allt från vågskvalp till oerhörda skräckvrål, fullkomnat av Jan Liljekvists nyskrivna, stillsamma musik. Missa inte Mörkrets hjärta!