Det fanns en tid då man inte talade om sin analöppning. Den tiden är sedan länge förbi. Slår man på tv:n idag möts man av en kavalkad av reklamfilmer där det talas demonstrativt öppet om hemorrojder, flytningar, diarré, fotsvamp och underlivssvamp. Rosiga vackra modeller har aldrig tidigare kliat sig så frejdigt i hudveck.

Att det går mode i sjukdomar är tydligt. Sedan läkemedelsbranschen uppfann SSRI-preparaten har depressionerna gått från skamlig börda till något man kan snacka om på elvakaffet i fikarummet, via Elizabeth Wurtzels klassiska nittiotalsroman ”Prozac Nation”. Nuförtiden är det ingen som skäms för en släng av bipolaritet eller panikångest. Och att läkemedelsindustrin nu beslutat sig för att våra tarmar och intima slemhinnor är redo för exploatering, är ett tecken i tiden. Få saker provocerar längre. Det finns inget att säga om sex som inte redan är sagt, inget att säga om våra psyken som framkallar mer än en trött gäspning. Avföring och svampinfektioner är helt enkelt nästa naturliga steg.

Redan för ett par år sedan upphöjdes fisandet till modeåkomma när ”lattemage” och IBS blev ord man kunde svänga sig med i daglig konversation. Bloggaren Hanna Fridén, som skriver skarpt och smart om mode och diarré, har blivit bloggosfärens egen talesman för tarmproblem. Och i din lokala butiks flinghylla hittar du Bran Flakes - en produkt vars enda säljargument är att den får dig att skita mer. Att köpa Bran Flakes är att utan skam visa för ICA-kassörskor och medkunder att här, här har man minsann lite trubbel med bajseriet, inget konstigt med det.

Varsågoda, alla produktionsbolag därute, jag ger er här en idé med möjlighet till astronomiska summor i reklamintäkter. En realityshow där en tarmarnas Dr House diagnostiserar den mest knepiga ballongmage, med fascinerande kameraåkningar i våra innersta vrår. Arbetsnamn: ”Proktologerna”.

UPP: Aretha Franklins episka rosetthatt på Obama-installationen.

NER: Springsteen till Sverige - igen. Jag orkar inte med en Bruce-artikel till, jag orkar bara inte!