Bakom pseudonymen Tamara T kan en kvinna, en man eller rentav ett kollektiv dölja sig. På bokens baksidan anges bara att författaren tidigare publicerat sig i eget namn på annat förlag, men inte ens det behöver förstås vara sant. Romanen, som överlag fått god kritik, är en bisarr men intelligent historia om maskspel, vetenskap och sexualitet. Lanseringen sker via hemsidan ciona.com där man kan läsa utdrag ur boken och debattera. SvD kontaktade Tamara T via e-post för en intervju i cyberrymden.

Varför skriver du under pseudonym?
- Det är viktigt för mig att få vara anonym. Nuförtiden ägnas så mycket intresse åt författaren till ett verk att texten ofta kommer i skymundan. Jag tycker texten är intressantare än författaren. En alltför stark personfixering leder till att vi bit för bit håller på att förlora förmågan att läsa skönlitteratur.

Hur menar du?
- Titta på tio-i-topp-listan över de böcker som säljer mest. Du kommer att hitta mer än en författare som är med på listan i kraft av mediefixeringen kring hennes eller hans person snarare än kvalitén på de texter vederbörande skriver. Kan inte spekulationerna om vem som skrivit Ciona ställa sig i vägen för texten?
- Det är min förhoppning att det skall vara möjligt att möta texten fri från förutfattade meningar. En del recensenter har också lyckats med det och diskuterat texten utan att spekulera i författarnamn.

Du använder dig trots allt av en kvinnlig pseudonym, varför då? - Om romanen är en fiktiv (lögnaktig) historia skriven av en känd eller okänd författare så är självbiologin en fiktiv historia skriven av en fiktiv författare, i det här fallet heter den fiktiva författaren Tamara T. Själv vill jag gärna se det här som en fortsättning på bokens berättelse. Som ett grepp som tillför en dimension.

Jag tycker det är en skum bok, på en gång både porrig och filosofisk.
- För mig är det inte någon "skum" historia eftersom jag har levt så nära berättelsen och känner den både utan och innan. Varifrån kommer allt? Ja, någonstans börjar man fundera kring en eller flera frågor, i det här fallet sexualitet, ärftlighet och gener, och kvinnlighet eller genus som en del skulle säga. Sexualiteten/kärleken är ständigt närvarande eller frånvarande i våra liv och den största källan till såväl lycka som olycka. De delar i boken som handlar om biologi och gener är en ganska rak redovisning av vad de flesta biologer tror i dag. Jag tyckte det var spännande att låta en schablonartat "feminin" kvinna ägna sig åt genetik på hög nivå och ville studera de inre motsättningar det kunde leda till. Jag experimenterade med berättande i första och tredje person. Ja, till och med i andra person utan att hitta "rösten" och "tonen" som bar. Det ledde till klyvningen av berättarjaget och när det beslutet väl var fattat gav det en del begränsningar som jag var tvungen att ta hänsyn till. Man börjar med ett vitt ark och gör det ena valet efter det andra. Till slut kan man inte komma längre om man inte börjar om från början och skriver en helt annan bok.
Du är i alla fall en kvinna, det tycker jag mig märka på ditt sätt att uttrycka dig?
- Det är oerhört intressant att fundera kring hur kvinnor respektive män skriver. Jag roar mig ibland med att gissa om det är en kvinna eller en man som skrivit en text, till exempel en artikel. Ibland gissar jag rätt men ofta blir jag överraskad då jag läser författarnamnet. Jag vet faktiskt inte om det finns några skillnader och vilka de i så fall är.

Fick Ciona bättre recensioner än din förra bok, som du påstår dig ha skrivit, och vad drar du då för slutsats av det? Att du är en duktig författare men illa omtyckt person?
- Min förra bok fick övervägande bra recensioner, några lysande och en eller annan totalsågning. Jag vet inte vilka slutsatser jag skall dra av ovanstående. Som författare har jag mycket kvar att lära och det är en av förutsättningarna för att jag skall fortsätta att skriva. Jag tycker om tanken att nästa bok kan bli bättre. Som person har jag turen att vara populär bland de människor som finns i min närhet och som betyder något för mig. Och det är viktigast av allt, mycket viktigare än att nå framgång hos kritiker och läsare.

Är du inte rädd att bli avslöjad genom att ge denna intervju? Jag skulle förstås kunna avslöja vem du är om jag ansträngde mig, men avstår eftersom det vore trist.
- Jag är tacksam över att du har den inställningen och jag tänker inte utmana dig genom att påstå att du aldrig skulle lyckas, det skulle du säkert. Men det är väl knappast i ditt intresse. Vi kanske rentav känner varandra eller också träffas vi någon gång. Det vore väl synd att förstöra en vänskap som har börjat så bra?

Jesper Huor