Eders majestäter
Eders kungliga högheter
Excellenser
Damer och herrar
Vänner!
Å min make Tomas Tranströmers vägnar vill jag att ni ska veta hur ärad och hur rörd han är över att ha fått Nobelpriset. Tack Svenska Akademien: tack för ert mod och för er vackra prismotivering.
Jag vill rikta ett särskilt tack till alla översättare, som arbetar så hårt för så lite belöning. Nyfikenhet och engagemang är er motivation. Det bör kallas kärlek – den enda verkliga grunden för att översätta poesi.
När Tomas var 16 år började han skriva tillsammans med några likasinnande vänner. När lektionerna var mer än vanligt prövande brukade de skicka anteckningar och dikter till varandra.
”Vilket intryck de hastigt nedtecknade orden gjorde! ”, skrev Tomas senare.
”Däri ligger poesins grundläggande situation. Det officiella livets lektion brusar på. Vi skickar inspirerade meddelanden till varandra.”
Som avslutning kommer jag att läsa en av Tomas dikter – en kort dikt – både på engelska och svenska:
Från mars -79
Trött på alla som kommer med ord, ord men inget språk
for jag till den snötäckta ön.
Det vilda har inga ord.
De oskrivna sidorna breder ut sig åt alla håll!
Jag stöter på spåren av rådjursklövar i snön.
Språk men inga ord.
Tack så mycket. Thank you.
