En gång blev jag uppringd av en telefonförsäljare som försökte få mig att gå med i en bokklubb. Det måste ha varit ett tag sedan – bokklubbar som var ett så stort fenomen en gång i tiden är ju i dag en betydligt mer marginell företeelse. Försäljaren var hur som helst av den enträgna sorten. Jag försökte förklara att jag inte var intresserad av att gå med i hans bokklubb, att jag hade nog med böcker i mitt liv som det var. Han framhärdade. Den första premieboken, sa han, skulle bara kosta mig 25 kronor.

”Och det är en väldigt tjock bok. Över 400 sidor. Så du får mycket bok för pengarna.”

Jag tänker på det där ibland, tanken att en bok skulle vara mer prisvärd ju fler sidor den har. Jag har också stött på människor som köper böcker på det sättet, med tanken att de ska ”räcka länge”. Lite som ett drygare diskmedel. Det är väl egentligen inte så tokigt, i alla fall inte om boken till exempel ska räcka en hel semester.

Men samtidigt är det ju helt uppåt väggarna. En boks kvalitet kan ju knappast bedömas utifrån hur lång den är. Snarare finns det anledning att bli lite misstänksam när en roman börjar krypa över 400 sidor. Är det verkligen motiverat eller hade ungefär hälften kunnat strykas? Det senare är tyvärr inte helt ovanligt.


Jag minns en lärare jag hade på universitetet en gång som uppmanade oss att skriva våra uppsatser så korta som möjligt: ”Ju längre ni skriver, desto större risk löper ni att klanta till det.” Det ligger något i det, och jag är en stor vän av kortformatet. Med en kortare text är det lättare att koncentrera och intensifiera läsupplevelsen.

Det finns också en annan, betydligt mer prosaisk anledning att gilla kortformat: det fungerar bra i en stressig och splittrad tillvaro. En pendeltågsresa, en kö, en lunchpaus. Perfekt för en novell eller en dikt.

På senare tid har flera förlag koncentrerat sig på just den här typen av komprimerade läsupplevelser. Hos förlaget Brevnoveller kan man prenumerera på nyskriven svensk skönlitteratur som kommer hem direkt i brevlådan – en ytterligt sympatisk idé. Novellix heter ett annat nytt förlag som ger ut svenska och översatta kvalitetsnoveller i tunna, fickvänliga format.


Poesi är förstås det optimala kortformatet. En dikt eller två är helt lagom att kila in i vardagens luckor. Oändligt mycket kan rymmas på några få rader. Inte minst skänker poesiläsandet en extra dimension åt vardagssysslorna har jag märkt. Har ni till exempel prövat att läsa poesi i tvättstugan? Det lärde jag mig en gång av en god vän som brukade läsa den brittiske barockpoeten John Donne under sina tvättstugepass.

Varför just Donne passade extra bra att kombinera med tvättmaskinernas rytmiska mumlande vet jag fortfarande inte, men poesi i tvättstugan rekommenderar jag alla att pröva.