Utställningen ”Culture in defiance” pågår just nu på Prins Claus Fonds-galleriet i Amsterdam. Den samlar ett flertal syriska konstnärer och visar hur bland annat målningar, sånger, serieteckningar, dockteater och graffiti används för att skildra det som pågår i landet.
– Sedan upproret började har konstnärer och artister brutit igenom en vägg av fruktan i Syrien och tänker på ett annat sätt om vilket uppdrag konst har i samhället, säger Aram Tahhan, syrisk journalist och en av de utställningsansvariga, till CNN.
Han menar att det senaste årets händelser har förlöst landets konstnärer, gjort dem djärvare och mer politiska.
– Vi har en ny sorts kulturproduktion: ny musik, ny teater, ny film, nya posters. De flesta konstnärer sysslar nu med sådant som händer ute på gatorna: kontroller och det dagliga livet för ett folk som lever under tuffa förhållanden, säger Aram Tahhan.
Det har inte gått obemärkt förbi hos de styrande och flera konstnärer har råkat illa ut. För en månad sedan uppgavs skulptören Wael Qastun ha torterats till döds i staden Homs. Brandmannen och poeten Ibrahim Qashoush från Hama skrev populära protestsånger som vände sig mot president Bashar al-Assad. Qashoush hittades förra sommaren död i en flod med halsen avskuren och stämbanden borttagna, men hans sånger sjungs fortfarande av aktivister.
Ett porträtt av den mördade poeten finns med i Amsterdam, liksom en av hans sånger som spelas i ”en revolutionär hitparad” på utställningen.
– Genom att titta på teckningarna kommer du att förstå förhoppningarna och rädslorna hos det syriska folket under Baath-regimen, säger han om sina verk på utställningen.
Dockteatern ”Top Goon – diaries of a little dictator” hör till den nya syriska motståndskonst som fått störst genomslag internationellt. Den satiriska dockserien läggs ut på bland annat Youtube och görs av ett anonymt kollektiv på tio personer som kallar sig Masasit Mati. I serien, som har fått tiotusentals visningar, gestaltas folkets krav på frihet och ”den lille diktatorns” bryderier.
Gruppens talesperson och regissör, bara känd som ”Jameel”, säger att de valde dockteater som form dels för att dockorna är lätta att smuggla genom kontroller, dels för att karikatyren fråntar Assad hans tidigare ”gudalika aura” och gör honom till någon att skratta åt.
– Han är en docka. Du kan bära honom i din hand. Du kan ta sönder honom. Det går verkligen att handskas med allt som är otäckt genom skratt. Jag tycker att dockorna har varit ganska effektiva, folk här har slutat kalla honom Bashar Assad, de kallar honom Beeshu, karaktären som uppenbart är baserad på den riktige diktatorn, i Top Goon. Det är fredlig, effektiv protest, säger Jameel i en intervju med utställningens kuratorer.










