Teater är den scenkonst som flest svenskar tar del av, men sett till en 20-årsperiod minskar teaterbesökandet något. 1989 hade nästan hälften av svenskarna gått på teater någon gång under året, medan motsvarande siffra 2008 var fyra av tio.
Det visar den rapport om svenska folkets scenkonstvanor för 2008, som i går presenterades av SOM-institutet vid Göteborgs universitet.
–Jag är inte oroad, men det är klart att vi måste följa upp det här. Konkurrensen om medborgarnas tid har blivit stenhård och de som går på teater gör också väldigt mycket annat, säger Sture Carlsson, förbundsdirektör för Svensk Scenkonst.
Främst är det bland akademiker som teaterbesöken har blivit färre, vilket har fått klyftan mellan arbetare och akademiker att minska.
–Det här är den minsta skillnaden mellan hög- och lågutbildade som vi har sett. En möjlig förklaring är att allt fler går på universitetet. Gruppen akademiker är inte lika specifik idag som för 20 år sedan. På det sättet blir akademikers vanor mer lika andra människors vanor, säger Rudolf Antoni, kultur- och medieforskare vid SOM-institutet.
SOM-institutet har mätt svenska folkets teatervanor i 20 år. På uppdrag av Svensk Scenkonst kompletteras undersökningen sedan fyra år med fler frågor om scenkonst.
När deltagarna i undersökningen får lista vilken scenkonst de är mest intresserade av är det komedi, musikal och fars som toppar listan. Andelen som har gått på musikal någon gång under året har också ökat sedan 2007.
–Det är det som den breda massan vill ha. Man vill ha roligt och lite tjo och tjim när man går på teater helt enkelt, säger Rudolf Antoni.
Vicky von der Lancken , som driver privatteatrarna Oscars och China i Stockholm, känner av det ökade musikalintresset. Förra årets stora succé My fair lady på Oscars har fortsatt i vår med 99,4 procents beläggning.
–Jag tror att folk vill gå igen när de varit på en bra musikal. Vi märker att den publik som går på My fair lady är nästan densamma som var på Singin’ in the rain året innan, säger hon.
Opera, dans och klassiska konserter får däremot bottennoteringar, både gällande faktiska besök och gällande intresse. En förklaring kan vara geografi, tror Rudolf Antoni:
–Det är ju inte så många ställen man kan se opera på. Men när folk säger att de är intresserade av att se musikaler, fars och komedier är det svårt för operan att hävda sig.
Göteborgsoperan hade dock rekordstor operapublik förra året, enligt operans chef Lise-Lotte Axelsson. Repertoarstrategin går ut på att locka nya besökare till operavärlden genom att även spela just musikaler.
–Vi arbetar med att tillfredsställa både dem som redan är intresserade och med att sänka tröskeln till operahuset, säger Lise-Lotte Axelsson.
Totalt svarade nästan 3500 personer mellan 15 och 85 år i höstas på enkätundersökningen från SOM-institutet. Rudolf Antoni tror inte att finanskrisen har påverkat scenkonstvanorna så mycket – ännu.
–Däremot kommer det bli väldigt intressant att i nästa års undersökning se hur teatern drabbas när det är lite tunnare i plånboken.
Om scenkonstbesökarna delas in efter politisk tillhörighet syns skillnader: Klassiska konserter och opera är till exempel mest populärt bland miljöpartister, medan musikaler är populärast bland moderater.
–De som generellt sett är mest måna om teatrar och scenkonst är miljöpartister och folkpartister. Minst vana teaterbesökare är socialdemokrater, säger Rudolf Antoni.
I undersökningen får deltagarna lista hur prisvärda de tycker att vissa saker är. Här kommer teaterbiljetten på andra plats, näst efter pocketboken.
Och för många tycks scenkonsten fungera som ett lyckopiller. En större andel av dem som går på teater, musikal, dans eller opera minst fyra gånger per år säger sig vara mycket nöjda med livet än dem som aldrig tar del av någon scenkonst.
–Scenkonstpubliken är mer nöjd med sitt liv och mår bättre, säger Rudolf Antoni.
