Här är några vackra ord: Internet. Frihet. Demokrati. Mänskliga rättigheter. Jag skulle kunna fortsätta. Vackra ord är billiga och jag har fickorna fulla. Konferensen Internet freedom for global development var ett ösregn av just sådana.

Sammankomsten anordnades av utrikesdepartementet, Sida och stiftelsen .SE under onsdagen och torsdagen. Den samlade politiker, storföretag, hackare och människorättsaktivister som diskuterade nätets framtid, ett brännhett ämne som just nu är föremål för stor global uppmärksamhet.

Företag som Facebook och Google har sina visioner för det framtida nätet, EU och USA har andra, liksom upphovsrättsindustrin. Totalitära regimer har i sin tur helt egna agendor. Under arabvåren blev nätets potential som katalysator för samhällsförändring tydlig. Samtidigt tilltar censuren och övervakningen i takt med att allt större delar av världen blir uppkopplade. Därmed kräver flera frågor svar: Vem ska bestämma över internet? Hur ska vi väga frihet mot säkerhet och kommersiella intressen mot demokratiska? Hur kan vi bäst använda nätet för att främja utveckling och mänskliga rättigheter?

Men den kanske allra intressantaste frågan tweetade open source-aktivisten Hapee de Groot strax efter att utrikesminister Carl Bildt hållit ett anförande om hur Sverige räddar världen genom IT, och medan biståndsminister Gunilla Carlsson var i full färd med att förklara att tillgång till ett fritt internet är lika viktigt som rent vatten:

Varför är nätfrihet alltid en fråga för utrikespolitiken och inte för inrikespolitiken?

Att döma av de svenska ministrarnas cyberutopiska tal är de övertygade om att internet är lösningen på allt ont i världen, från svält till förtryck. De inser internets möjligheter att sprida kunskap, demokrati och välstånd. De talar om nätfrihet som en mänsklig rättighet. Men retoriken klingar ihålig när man jämför den med praktiken på hemmaplan.

Visst kan man, som Gunilla Carlsson, säga att ”det är vår plikt att försvara ett fritt och öppet internet” och ”tar vi frihet på allvar måste vi alltid sätta individen först, före staten”. Men det tycks inte gälla i Sverige. Utomlands är censur och övervakning dåligt (förutom då svenska företag som Ericsson och Telia tjänar pengar på det – då är det ”en svår balansgång”), men inom Sverige är övervakning av all internet- och telefontrafik ett måste för att skydda svenska medborgare. Man skulle kunna tro att Sverige har mycket svårare problem med brottslighet och terrorism än tredje världen har.

Dagens Sverige är ett avancerat övervakningssamhälle. 2009 infördes FRA-lagen, som ger Försvarets Radioanstalt möjlighet att avlyssna den nät- och telefontrafik som passerar landets gränser. Enligt organisationen Electronic frontier foundation blev Sverige därmed världsledande bland demokratier vad gäller övervakning av de egna medborgarna.

Snart träder också Datalagringsdirektivet i kraft, efter att det i mars klubbades igenom i Sveriges riksdag med blocköverskridande majoritet. Direktivet innebär att nät- och teleoperatörer måste spara information om sina användares aktivitet. Våra mobiltelefoner förvandlas till spårsändare som registrerar vem vi talat med och messat till, samt var vi befunnit oss.

När en representant från Facebook under konferensen frågade efter förebilder, vars nätregleringar utvecklingsländer kan ta efter, duckade Carl Bildt frågan. Sverige vågade han inte föreslå. Sannolikt misstänker han att motsvarigheter till Datalagringsdirektivet och FRA-lagen skulle vara människorättsliga katastrofer om de implementerades i Egypten, Tunisien eller Kina.

De svenska ministrarna svarade undanglidande på frågor om svensk lagstiftning, men det outtalade budskapet var att övervakning är bra, så länge ofelbara västerländska myndigheter ägnar sig åt det. Bilden av Sverige är ett paradis där makt aldrig korrumperar, persondata aldrig missbrukas och individer aldrig kommer i kläm. Men rättssäkerhet är ett bräckligt ting även i demokratier. I Guantanamo Bay har amerikanska myndigheter hållit oskyldiga människor fångna i åratal utan rättegång, och det var inte länge sedan svenska myndigheter lät CIA-agenter skicka två egyptiska män till Egypten där de utsattes för tortyr.

Det vackra ordet frihet är som sagt billigt, men i praktiken är frihet en kostsam, svårhanterlig substans. Sverige är världens mest uppkopplade land enligt World economic forum. Vi är ett rikt land som bryr oss om mänskliga rättigheter. Men ska du ut på gatorna och demonstrera den första maj? Tänk i så fall på att Storebror ser dig. Ironiskt nog är det nämligen just den dagen då Datalagringsdirektivet träder i kraft i landet.