Svensk films internationella framgångar var ett återkommande tema på Filminstitutets presentation av den svenska filmvåren igår. Flera av vårens filmer har sålts utomlands, som Nobels testamente efter Liza Marklunds roman, regisserad av Peter Flinth, som köpts av ett 30-tal länder, och flera av filmerna har visats på internationella filmfestivaler och bjudits in tävlingar.

En av dem är Avalon av Axel Petersén, om en avdankad festfixare som i stället för att bli den krogkung i Båstad han har i sikte hamnar i svårigheter, ett ömsint porträtt på vinddrivna 40-talister som inte riktigt lämnat tonårstiden. Johannes Brost har fått lovord för sin rollprestation, liksom hans drinkpimplande syster som spelas av Leonore Ekstrand, som aldrig skådespelat förr (”ren nepotism, jag är regissörens faster”). Filmen inleder Göteborgs internationella filmfestival den 27 januari, men har redan rosats i bland annat Variety samt fått det prestigefyllda kritikerpriset på filmfestivalen i Toronto.

Även dokumentären Love during wartime har väckt positiva reaktioner; historien om kärleken mellan palestinske Osama och judiska Jasmin. Gabriella Bier, som gjort filmen, berättar hur hon är född in i konflikten och därför länge skydde den. Men till slut kunde hon inte bortse från allt hat den föder. I flera år följde Gabriella Bier två palestinsk-judiska par, men de utsattes för så mycket hot att det var omöjligt att fullfölja projektet. Osama och Jasmin hittade hon i en intervju i en israelisk tidning och har följt i 4,5 år. Nu är de är gifta men tvingas leva åtskilda.

Filmen hade internationell premiär i New York, och har hyllats på Palestinska filmfestivalen i Boston, Washington Jewish film festival och på Jerusalems judiska filmfestival. Nu åker filmen på en turné i Sverige med efterföljande samtal.

–Vi har överraskats totalt över uppmärksamheten. Människor har kommit fram efter och gråtit och tackat, säger Gabriella Bier, och berättar om starka upplevelser bland annat vid en visning för gymnasister i Malmö med sina religiös-etniska konflikter.

Love during wartime är exempel på filmer vars produktionsbolag har tagit över distributionen själva, något som flera bolag talar om. Ett annat exempel är Alla Vilda, filmen om Birgitta Stenberg, där gamla kvinnor porträtteras på ett helt annat sätt än vi är vana vid.

–Vi får i alla fall göra det mesta jobbet, så det lika bra att ta makten helt, säger Kristina Åberg på Atmo som producerat Alla Vilda i ett samarbete med SVT.

Även Fredrik Gertten sköter distributionen av sin Big boys gone bananas själv. Filmen visar vad som händer med yttrandefriheten när motståndaren är en multinationell jätte. Det är en uppföljning av Bananas, som fick bananproducenten Dole att stämma Gertten och Margarete Jangård på WG Film. Efter många turer drogs ansökan tillbaka.

Big boys gone bananas ska i dagarna visas i USA.

–Det ska bli spännande. När den visades i Amsterdam skrattade folk, och det är en slags absurd humor i dessa stora klumpiga män, säger Fredrik Gertten.

LÄS OCKSÅ: Dags att skrota svenska filmavtalet?