I tio år har den framgångsrike byggherren förberett sin ålderdom. På hans 80-årsdag, den 8 december, inviger prinsessan Christina ”hemmet på taket”.
Den färdiga våningen, högst upp i Sven-Harry Karlssons mässingsklädda konsthall, är, sånär som på ett bortrationaliserat köksfönster, en exakt replik av interiören från den sålda gården på Lidingö.
- Fönstret gick inte att bygga på grund av ventilationen, säger Sven-Harry Karlsson, för dagen iklädd en kostym i samma gyllene nyans som konsthallens ytterväggar.
Tre använda fjärrkontroller väntar på soffbordet och några familjebilder lyser i bokhyllan. För några veckor sedan kom Sven-Harry Karlsson själv vandrande med en sovsäck. Sedan försäljningen av Ekeholmsnäs bor han i närheten. Nu ville han sova i sin replik, men det gick inte. Takvåningen rymmer målningar av bland andra Anders Zorn, Edvard Munch, Ernst Josephson, August Strindberg och inte minst av Carl Fredrik Hill. Säkerhetsbestämmelserna tillåter inte ens dess ägare att slagga på soffan.
”Konsten blev för mig vad spriten är för en alkis”, berättar Sven-Harry Karlsson i boken om hans konstmuseum. Även om han fått kämpa lite för att förstå exempelvis Torsten Anderssons moderna måleri föddes Sven-Harry Karlsson på sätt och vis in i konstsamlandet. Hans far, byggmästare Harry F Karlsson, samlade också på konst och några av rariteterna kommer från faderns samling.
Under pressvisningen guidar Sven-Harry Karlsson gärna och utförligt bland alla verken. I en landskapsmålning av Carl Fredrik Hill läser han in konstnärens konflikt med sin far, skildrad genom två träd, ett mindre och ett stort hotfullt. För Sven-Harry Karlsson verkar tolkningen självklar, han har känt likadant själv.
Den i hans ögon ultimata planlösningen är inte den enda förklaringen till att han låtit bygga en exakt kopia av sitt hem under 30 år.
- Varje år när jag var liten flyttade vi till ett nytt hus som min pappa byggt. Jag gick i 13 skolor på 13 år, vilket inte var särskilt gynnsamt för mig som var ordblind. Jag kände mig aldrig hemma i min fars hus och min stora dröm var ett hem där jag kunde bo kvar länge.
