Fish tank. Regi Andrea Arnold (drama).

Andrea Arnold tar åter avstamp i betonggettot i historien om den utagerande Mia som försöker fly sitt sammanhang med streetdance. När mammas nya kille kommer in i bilden ser någon äntligen henne – fram till vändningen, sveket som får en att tappa andan.

Hjärtslag. Regi: Xavier Dolan (drama).

Med ett snett leende dumpar 21-åriga Quebec-sonen Xavier Dolan den här vackert inslagna presenten i knät på oss några minuter före tolvslaget. Två bästisar blir dödligt förälskade i samma kille - det är förstås inte alls så ytligt som det låter.

Armadillo. Regi: Janus Metz (dokumentär).

Verkligheten överträffade ännu en gång dikten när Janus Metz bäddade in sig med soldater ur danska ISAF-styrkan och lät kameran gå. Bilderna på adrenalinstinna lintottar som likviderar sårade talibaner i ett dike i Afghanistan glömmer man aldrig.

Miraklet i Lourdes. Regi: Jessica Hausner (drama).

Genom totalförlamade Christines klart iakttagande ögon får vi under en tre dagars pilgrimsresa möta människors hopp och förtvivlan om att ett under ske i deras liv. En mirakulös film i all sin skenbara enkelhet oavsett om man är religiös eller inte.

Sebbe. Regi Babak Najafi (drama).

Det var länge sedan man såg ett så hudlöst spel som det mellan mor och son i denna klasskildring från ett nedslitet bostadsområde i ett kylslaget svenskt landskap. Men det finns också rymd och vägar ut ur en till synes låst tillvaro i denna starka långfilmsdebut.

An education . Regi: Lone Scherfig (drama).

16-åriga Jenny längtar efter att livet äntligen ska börja i det stela och konventionella 60-talets början i Twickenham. Och plötsligt händer det. Jenny hamnar mitt i swinging London. Men allt är inte vad det synes vara. En charmerande lektion i livskunskap.

Den fantastiska räven . Regi: Wes Anderson (animation).

2010 har bjudit på en handfull ­filmer gjorda med traditionella animationstekniker, kanske i protest mot kliniska datordito. Wes Andersons och Noah Baumbachs film om Herr Räv genomsyras på det mest fantastiska sätt av lågmäld humor och återhållet vansinne.

Fish Tank. Regi: Andrea Arnold (drama).

Andrea Arnold kan konsten att hålla publiken på helspänn. Filmen om Mia, med ett kroniskt underskott av bekräftelse från vuxenvärlden men en orubblig livskraft, är nästan plågsamt oförutsägbar. Och samtidigt flyhänt berättad i krispiga, såpbubblelätta bilder

Till vildingarnas land . Regi: Spike Jonze (familjedrama).

Arga, ledsna, svartsjuka Max flyr till Vildingarnas land där han blir kung. Maurice Sendaks klassiska bilderbok är i Spike Jonzes tappning en ömsint och rasande film om barnets rätt till sina känslor – och en hyllning till en estetik som rymmer både fantasi och realism.

Polis, adjektiv . Regi: Corneliu Porumboiu (drama).

Porumboiu skrapar ner polisfilmen till ett långt, meningslöst övervakande; ger en lektion i politik, lingvistik och tidsbegreppet i västerländsk filmberättande – och visar att den rumänska filmvågen skapat några av Europas bästa regissörer.

White material. Regi: Claire Denis (drama).

Denis postkoloniala version av Blixens afrikanska farm är smärtsamt vacker, med foto och ljud som förmedlar intrycken som berörbar poesi. Och Isabelle Huppert är strålande som plantageägardottern som vägrar fly kriget; hård och svävande på samma gång.

Ångrarna . Regi: Marcus Lindeen (dokumentär).

En av årets bästa svenska filmer visar hur man kan lyfta ett samtal – gjort för teaterscenen – och med enkla formmässiga grepp utnyttja filmmediets potential. Det är ingen nackdel att historien om de två könsbytarna är underhållande genuspedagogik.

The Social Network. Regi: David Fincher (drama).

Två timmar med ett gäng nördar som pratar konstant – det låter inte precis rafflande. Men Fincher och manusförfattaren Aaron Sorkin har skapat en tät dramathriller, där snacket (tillsammans med Trent Reznors musik) hypnotiserar och naglar fast publiken i biofåtöljen.

Fyra år till . Regi: Tova Magnusson (komedi).

En misslyckad folkpartiledare och en sossebroiler får ihop det i årets mest tonsäkra svenska film. Med ogenerad kärlek till genren har Magnusson gjort en fulländad romcom, utan trötta klyschor eller billiga poänger. Det är smart, roligt och väldigt romantiskt.

En enda man. Regi: Tom Ford (drama).

Att stjärndesignern Tom Ford skulle debutera med en snygg film var kanske ingen högoddsare. Den positiva överraskningen är att filmens inre är lika vackert, med sin historia om en homosexuell universitetslärare (Colin Firth) som tvingas sörja sin älskade i tysthet.

Miraklet i Lourdes. Regi: Jessica Hausner (drama).

En film som lyckas med att direkt få både det katolska och det ateistiska filmpriset bör vara ganska exceptionell. Denna berättelse om när MS-sjuka Christine far till mirakelkurorten Lourdes och blir botad är just detta. Buñuel hade älskat den, Tati med.

En ganska snäll man. Regi: Hans Petter Moland (komedi).

Norsk regi + danskt manuskript + svensk stjärna = Skandinavien när hon är som bäst på vit duk. Stellan Skarsgård är strålande som den snälle ex-brottslingen Ulrik, vilsen i ett loserlandskap av smärre Coen-klass, signerat skarpe Kim Fupz Aakeson.

Hemligheten i deras ögon. Regi: Juan José Campanella (drama).

Detta argentinska kraftprov fick förmodligen årets bästa utländska-Oscar för att den är så fördömt underhållande. Det handlar om en mordutredning med trådar till 70-talets juntatid och bjuder mera spänning, humor och romantik än minst tre Salander-rullar.

Miraklet i Lourdes. Regi: Jessica Hausner (drama).

I sin avskalade form, med kameran på respektfull distans, men med Sylvie Testuds seismografiskt känsliga ansikte i fokus, är detta nog årets största filmmirakel. Den dröjer sig länge kvar, både på näthinnan och i sinnet.

Händelse vid bank. Regi: Ruben Östlund (kortfilm).

Denna lysande lilla kortfilm, belönad med Guldbjörnen i Berlin, observerar ett händelseförlopp i realtid i en enda tagning – en minutiös rekonstruktion av en verklig händelse. Hur reagerar vi som betraktare i en helt oväntad situation i verkligheten?

Sound of Noise. Regi: Ola Simonsson & Johannes Stjärne Nilsson (komedi/thriller).

När regissörsduon bakom den hyllade kortfilmen Music for one apartment and six drummers nu fortsatt i långfilmsformat gäckar de genrebestämningarna – men musiken står i centrum med oförglömliga trumsekvenser, och skrattet är inte långt borta.

Fyra år till. Regi: Tova Magnusson (komedi).

Så smart och söt och varm. Den politiska miljön är fångad med humor och intelligens. Manus är förstklassigt och Tova Magnusson gör precis allting rätt. Filminstitutet bör tillsätta en succékommission som i detalj utreder hur det här egentligen gick till.

The Ghost Writer . Regi: Roman Polanski (thriller).

En politisk thriller med multipla dimensioner, exekverad med utsökt precision. Berättelsen skramlar av nycklar från samtiden, men den står samtidigt stark på egen hand. Polanski ställer naivitet mot cynism på ett sätt som kan påminna om ­Chinatown.

Hemligheten i deras ögon. Regi: Juan José Campanella (drama).

Atmosfärrikt, bitterljuvt: en kärlek som aldrig riktigt blev av, ett mord som aldrig klarades ut, en smutsig byk från diktaturens dagar som aldrig blev tvättad. Argentinas Oscarvinnare (bästa utländska) spelar kraftfullt i alla möjliga register.