Hur ser du på projektet ur ett konstnärligt perspektiv?

Det är ett ganska endimensionellt verk som närmar sig facket plakatkonst. Ner med kungahuset i dyn – det är budskapet. I ett konstverk vill jag se fler skikt. Ett bra konstverk sätter igång tankar, får oss att fundera. Karl Fredrik Mattsson hakar på de massmediala rubrikerna, de pikanta detaljer som redan valsat runt i pressen.

Vill man vara snäll går det att dra en linje till klassisk satirkonst. Att ge sig på en kunglighets sexuella vandel eller bristande sexuella förmåga förekommer i konsthistorien. Jag tänker på Carl August Ehrensvärds famösa nidbild av Gustav III i sängkammaren. För att alstra en tronarvinge tar han i bilden hjälp av hovstallmästare Munck. Men det finns en viktig skillnad – Ehrensvärd gjorde sin satir för byrålådan medan Karl Fredrik Mattsson både leker kurragömma och samarbetar med media.

Hur kommer det här konstprojektet betraktas i framtiden?

Går inte att "komma undan" rättsligt genom att hävda att man är konstnär.

SvD:s konstkritiker Sophie Allgårdh

Vi talar i dag lite slarvigt och nedsättande om ”skandalkonst”. Termen har kommit att beteckna konstverk som rör sig i en juridisk gränszon och som är beroende av en mediestorm för sin existens. Karl Fredrik Mattssons verk kommer att finnas med i berättelsen om årtiondets skandaler. Däremot kommer projektet inte att räknas till årtiondets mest banbrytande konstverk.

Den film som Mattsson visade för pressen i veckan skildrar den mödosamma processen fram till den förfalskade enkronan. Jag kan inte komma ifrån att upplägget känns mallat. Som om Mattsson följt en bruksanvisning ”så här gör du ett konceptuellt konstverk”.

Kan man komma undan med vad som helst genom att kalla det konst?

Det går inte att ”komma undan” rättsligt genom att hävda att man är konstnär. Gör man något olagligt finns ingen gräddfil. Senast var det Anna Odell som dömdes till böter för våldsamt motstånd och oredligt förfarande för sitt examensarbete på Konstfack 2009. Men också Dan Wolgers och Carl Johan De Geer har fällts. Konstnären Nathalia Edenmont och hennes gallerist Björn Wetterling polisanmäldes häromdagen för den utställning som öppnade i veckan. En entomolog (insektsvetare) anklagar dem för att ställa ut collage utförda av vingar som till en del tillhör fridlysta fjärilar.

I det här sammanhanget är det viktigt att påpeka att ett olagligt verk fortfarande kan vara bra konst. Återstår vad som kommer att hända med Karl Fredrik Mattsson – en förundersökning är inledd.

Men på ett annat plan erbjuder konsten en frizon. Karl Fredrik Mattsson kunde inte realisera sitt projekt på den reklambyrå han arbetar – vilket kanske hade varit möjligt om han varit knuten till en sensationshungrig byrå med republikanska åsikter. Nu lanserar han sitt verk på en konstmässa. Där är tonen mer tillåtande, mindre fördömande än i andra världar.

Ett aktuellt exempel på en konstnär som inte ”kommer undan” är Lars Vilks. Bevakad dygnet runt lever han i ett mentalt fängelse. Han har utsatts för mordhot och mordförsök. Vårt rättsväsende klarar inte av att till hundra procent skydda honom.

LÄS ÄVEN: Han ligger balkom nidmynten

Karl Fredrik Mattsson ville inte formulera något syfte med projektet. Är det ett problem ur ett konstnärligt perspektiv?

Nej, det är inget problem eftersom hans agenda är uppenbar. Fredrik Mattson är inte förtjust i vårt kungahus, troligen heller inte i den konstitutionella monarkin. Den vulgära och rätt osmakliga termen ”horkarl” för tankarna till en svunnen patriarkal tid. Omedvetet tänker man på vår nuvarande kung och vissa föregångare på tronen. Många av kungligheterna hade frillor och en del kanske även barn på bygden. Konsten går definitivt mot en större akademisering där ordet sätts före bilden. Men det betyder inte att man i varje sammanhang måste kräva en förklaring i ord av konstnären.

Mer om förfalskningen: