Susan Sarandon är väldigt förväntansfull inför sitt Stockholmsbesök. Framförallt ser hon fram emot att se Rocky horrror picture show på en isduk i Kungsträdgården. Hon har aldrig varit i Sverige, berättar hon på telefon från New York, där hon bor tillsammans med sin man Tim Robbins och sina två söner Jack och Miles.

Sin ålder till trots lyser hennes stjärna lika starkt som någonsin. Susan Sarandon är aktuell i sju roller bara under 2009.

Hon medverkar i Oliver Stones Wall street 2 med Michael Douglas, Peter Jacksons Flickan från ovan med Mark Wahlberg, Solitary man med Jesse Eisenberg, Leaves of grass med Edvard Norton, The greatest med Pierce Brosnan, Peacock med Ellen Page och You don’t know Jack om dödshjälpsdoktorn Jack Kevorkian med Al Pacino.

–Äsch, det är mest en massa småroller. Om man slår ihop dem kanske de skulle bli en riktig huvudroll. De tog inte så lång tid. Kanske en vecka där, två veckor där, avfärdar hon blygsamt.

Hon verkar i telefon som man föreställer sig henne, glad, framåt och naturlig.

Susan Sarandons styrka är just att hon inte kan placeras in i något fack. Hon kan spela allt, från oskuldsfull fästmö i Rocky horror picture show, baseballgroupie i Bill Durham, cellospelande häxa i Häxorna i Eastwick, kvinnlig hämnerska i Thelma & Louise, till nunna i Dead man walking. Hon kan vara både rolig och dramatisk.

–Jag har haft en väldig tur. Det är kanske därför jag har kunnat fortsätta arbeta så länge. Eftersom jag anser mig vara karaktärsskådespelerska har jag haft en mycket större plattform att utgå från än om jag bara spelat ingénue (oskuldsfull flicka) eller leading lady. Jag hoppas jag kan fortsätta på samma väg.

Susan Sarandon halkade in på skådespeleriet nästan av en slump. 1970 skulle hennes dåvarande man Chris Sarandon provfilma för en roll, istället fick hon en av huvudrollerna i filmen Joe om upproriska studenter. Fem år senare blev hon känd genom rollen som Janet Weiss i kultfilmen Rocky horror picture show. Den franska regissören Louis Malle fick snabbt upp ögonen för hennes skönhet och begåvning och rollsatte henne först i Pretty baby, där hon spelade prostituerad på en bordell i New Orleans vid förra sekelskiftet och sedan som gangsterbrud i Atlantic city. Men den stora vändpunkten i hennes liv kom i Bull Durham 1988 där hon spelade mot Kevin Costner, men istället förälskade sig i birollsskådespelaren Tim Robbins, som varit hennes livskamrat sedan dess. De har samma irländskt katolska bakgrund och delar ett starkt politiskt engagemang.

Vid sidan av sin framgångsrika skådespelarkarriär har Tim Robbins regisserat tre filmer med Susan Sarandon: Bob Roberts om en korrupt folksångare och politiker, Dead man walking om dödsstraffet och Cradle will rock om ett gäng politiskt engagerade konstnärer under president Roosevelts new deal på 30-talet. Rollen som syster Helen Prejean i Dead man walking gav Susan Sarandon en Oscar. Men just nu har paret ingen ny film på gång tillsammans.

Fast hennes riktiga klassiker är förstås Thelma & Louise från 1991, där Susan Sarandons Louise skjuter ned en man efter att han försökt våldta Geena Davis Thelma och de rymmer tillsammans.

Kunde hon ana att Thelma & Louise skulle bli en sådan feministisk kultfilm?

–Nej, nej, vi gjorde bara en cowboyfilm med kvinnor och bilar istället för män och hästar. Ingen anade då att den skulle bli så kontroversiell eller så framgångsrik som den blev. Jag tyckte bara att det skulle bli kul.

Men den vill Susan Sarandon inte prata mer om just nu. Istället undrar hon om jag hört att hon öppnat en pingpongklubb i New York?

Nej?

–En av anledningarna att jag ville åka till Stockholm är att jag ville träffa Jan-Ove Waldner, för jag har öppnat pingpongklubben och baren Spin i New York tillsammans med tre duktiga amerikanska bordtennisspelare.

Klubben ligger på 23:e gatan mellan Park och Madison och är enligt henne själv väldigt populär. Och nu vill hon att Jan-Ove Waldner ska komma dit. Själv är hon inte särskilt bra på pingis, påstår hon, men tycker att det är en kul hobby. Kanske öppnar hon en pingpongklubb i Los Angeles också.

Jan-Ove Waldner bekräftar att han ska träffa Susan Sarandon. Han är själv delägare i en restaurang med pingisbord i Peking, kallad W, fast den är stängd just nu.

–Det är många som rycker i mig för olika jippon. Jag vet inte riktigt vad Susan Sarandon vill. Men det är det vi ska snacka om. Jag gillar ju henne jättemycket. Min favoritfilm är Häxorna i Eastwick. Och så gillar jag hennes gubbe Tim. Min favoritfilm med honom är Nyckeln till frihet, säger han per telefon från Tyskland.

Men nu tillbaka till intervjun med Susan Sarandon. Av alla de sju filmer som hon kommer i framöver, är det någon som hon speciellt rekommenderar?

–Peter Jacksons filmatisering av Alice Sebolds roman Flickan från ovan är speciell. Den är väldigt spännande och intressant eftersom den handlar om vad som händer när någon dör plötsligt och våldsamt och vars energi stannar kvar hos dem som sörjer henne. Min roll som mormor är väldigt rolig.

I You don’t know Jack spelar hon mot Al Pacino för första gången och älskar honom. Han kommer att bli fantastisk, försäkrar hon. Själv spelar hon en verklig person, hans assistent, som drabbades av bukspottkörtelcancer och som Kevorkian måste hjälpa att dö. Sedan är hon också nöjd med rollen som affärskvinna i Wall street 2.

–Jag har aldrig jobbat med Oliver Stone tidigare så det är kul. Vi har några inspelningsdagar kvar. Jag fick utveckla en Long Island-accent som framgångsrik investerare.

Som framgår fortsätter hon på linjen med ett brett spektrum av roller, från allvarliga till komiska.

Vad är roligast med att göra filmroller?

–Det är lite som en påtvingad återfödelse eller inlevelse. Jag är litet lat av naturen. Jag hade till exempel aldrig vetat så mycket om baseball om jag inte spelat in Bull Durham. Under inspelningen av Kevorkian-filmen fick jag lära mig mycket om dödshjälp och såg flera gripande videofilmer om modiga människor som bestämmer sig för att ta sina liv.

Det är fantastiskt att under en begränsad tid kunna sätta sig in i det mikrokosmos som utgör en annan människas liv och som man inte visste något om, tycker hon. Sedan älskar hon samarbetet under en filminspelning, när alla i teamet strävar åt samma håll.

–Så här långt har det varit ett väldigt bra jobb, sammanfattar hon.