Att barnens villkor i valrörelsen snarare kommit att handla om betygssättning och föräldraförsäkring än om utsatthet och inflytande är bedrövligt. Att Alliansens partiledare sent omsider tackade nej till den debatt om barnen som skulle ha ägt rum i Rum för barn på Kulturhuset den 26 augusti är likaledes bedrövligt.

Att barnkulturen skulle bli en valfråga var väl knappast väntat – men att flera partier inte ens nämner kulturen för de yngsta förvånar ändå. De sju riksdagspartiernas barnkulturpolitik kan lite förenklat sammanfattas så här:

Samtliga allianspartier vill fortsätta med och i viss mån utvidga den framgångsrika satsningen på Skapande skola, som går ut på att låta skolbarn ta del av kulturupplevelser samtidigt som det ger kulturarbetarna jobb och lärarna fortbildning.

Moderaterna vill satsa på läsfrämjande verksamhet och i det inbegripa även serier och internet. (Varför läsa Pelle Svanslös när Hello Kitty finns som seriealbum?)

Centerpartiet, som inte uttryckligen nämner barnkulturen i sitt program, ser kulturen som tillväxtkraft och vill lyfta fram ”det entreprenöriella tänket” inom skolan. (Kanske kan dagisbarnen börja sälja sina alster i samband med föräldramöten?)

Kristdemokraterna värnar om amatörkulturen, kulturarvet och biblioteken samt vill sänka momsen på dansbandsdans. (Kanske skulle man kunna tänka sig dansbandsdans för barn i en vacker gammal kyrka?)

Folkpartiet ser kulturpolitik som kunskapspolitik och kvalitet ska alltid löna sig. (Vad sägs om att barn efter en teaterföreställning kryssar i ett obligatoriskt formulär som analyserar hur mycket de lärt sig av pjäsen?)

De rödgröna har en gemensam barnkulturpolitik som med punktinsatser ska stärka kulturen för de unga: maxtaxa i kulturskolan, inrättande av populärkulturellt centrum, en nationalscen för barn och unga.

Socialdemokraterna vill utlysa 2012 till nationellt barnkulturår (I stället för att få barnperspektivet att genomsyra kulturen hela mandatperioden?)

Miljöpartiet förordar trädgårdskultur samt slår ett slag för den svenska barn- och ungdomsfilmen. (Bonuspeng till barnfilmer i skogsmiljö, kanske?)

Vänsterpartiet vill genom kommunala barnkulturplaner se till att alla barn har samma förutsättningar att delta i kulturlivet. (En sådan där plan som åtföljs pliktskyldigt genom att man upplåter en fotbollsplan till ett kringresande tivoli en gång per år?)

Det är lätt att raljera i valtider. Svårare att se bortom smaskiga vallöften om mera allt. Intressegemenskapen Samba (Samarbete för barnen) har på sin hemsida samba.nu direktlänkat till samtliga riksdagspartiers valfrågor och lagda motioner som gäller barn. Jag rekommenderar alla att klicka, läsa och bilda sig en egen uppfattning.