Hur svenska flaggan ser ut vet väl varenda människa i Sverige. Vi kanske inte kan ange proportionerna, eller färgnyanserna enligt det internationella färgkodsystemet, men nog känner vi igen den blågula korsflaggan så fort vi ser den.
Och så trodde man väl att det hade varit sedan urminnes tid, eller åtminstone så länge flaggan har funnits, det vill säga i närmare 500 år.
Men då trodde man fel, för det var först på 1910-talet som flaggan så att säga slog igenom och kom i folkligt bruk. Så sent som 1869 skrevs en riksdagsmotion om att skolorna borde åläggas att lära ut hur svenska flaggan ser ut, så okänd var vår främsta nationalsymbol bland landets invånare.
Detta, och en del annat om flaggor, fanor, vimplar och standar kan man inhämta på Nordiska museets nya utställning Flaggor.
Här visas förstås ett antal unionsflaggor, med det svensknorska unionsmärket, den så kallade sillsalladen, i ena hörnet. Här finns också exempel på varningsflaggor, signalflaggor, föreningsflaggor, företagsflaggor, komm unflaggor, klubbflaggor och så vidare.
Det enskilda föremål som gör starkast intryck på mig är det förmodligen handbroderade standar som bars av Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt. Det donerades till Nordiska museet 1921, i en känsla av glädje och lättnad, får man anta. 1921 var det år då svenska kvinnor första gången kunde delta i allmänna val, och organisationen alltså hade nått sitt mål.
En monter visar hur den tyska flaggan har förändrats med det politiska läget, en annan visar hur den amerikanska flaggan, älskad och hatad så få andra, har använts symboliskt och politiskt i olika sammanhang. På en skärm kan man testa sina egna kunskaper om andra länders flaggor.
Dessutom ägnas en hel avdelning åt hur flaggmotiv används kommersiellt. Svenska flaggor kan man som bekant numera hitta lite varstans, på träskor, mössor, kaffekoppar och så vidare, för att inte tala om Storbritanniens Union Jack, som dyker upp i alla tänkbara sammanhang.
En hel del smått och gott, alltså, och det är väl det som är problemet. Det är inte lätt att veta vad utställarna vill ha sagt, eftersom utställningen är så ofokuserad.
Jag tror att det hade varit bättre om man hade valt att snäva in ämnesområdet till någon typ av flagga, till exempel den svenska nationsflaggan och dess historia med utblickar åt andra håll. Det är ju trots allt symbolfunktionen som gör en flagga till något mer än ett tygstycke på en stång.
