På tidigare plattor har Diamond Dogs rock hamnat hyfsat nära Faces, tidiga Rod Stewart, The Rolling Stones under den inledande delen av 70-talet, Frankie Miller och liknande. På kommande, Generation upstart, handlar det mer om glamrock.

– Vi brukar alltid säga att det vi gör utgår ifrån 1973, det hände så otroligt mycket med rockmusiken då. Men att vi spelat in en glamrockplatta är vår producents förtjänst. Det är mycket Slade, Mott the Hoople och så, förklarar Sulo.

Han konstaterar att den musik de gjort tidigare skiljer sig från den på nya skivan. Samtidigt finns det självklart beröringspunkter – allt är i grunden rock‘n‘roll.

– Fast när man gör låtar i den stil Rod Stewart och Faces sysslade med finns det alltid lite soul och wailande med. Glamrock är helt vit. Så jag fick ändra mitt sätt att sjunga. Att ställa in trummor tog en dag. Att hitta rätt ljud på gitarren tog ytterligare en dag. Det var en jobbig process, men resultatet blev bra.

Historien om Diamond Dogs och Sulo börjar i Katrineholm. Han och kompisen Anders ”Boba” Lindström började spela ihop och snart hade Henrik ”The Duke of honk” Widén anslutit. Singeln Blue eyes shouldn't be cryin‘ kom 1993. Sedan dök det upp skivor lite sporadiskt under resten av 90-talet. 2001 blev en nystart för Diamond Dogs och sedan dess har bandet turnerat flitigt i Europa och har starka fästen i Spanien och Tyskland. Hemma i Sverige har de inte riktigt fått samma genomslag.

– Diamond Dogs har aldrig varit hippa eller hajpade. Så vi har inte synts så mycket i pressen. Ska sanningen fram har vi nog inte jobbat så hårt på att slå i Sverige heller. Förr var det viktigt att ha en bas i Sverige innan man började söka sig utomlands, så är det inte längre.

Nu har han dessutom ytterligare ett band att bry sig om. Sulo och Boba kom på att det var 20 år sedan de började spela ihop och så föddes The Bitter Twins. Tanken var att de skulle gå tillbaka till den depprock de spelade ihop initialt. Så blev det inte.

– Nej, låtarna hamnade närmare våra husgudar The Clash och tiden runt 1978–1982. Så vi bestämde oss för att ta ut svängarna ordentligt.

Gäster som Magnus Carlson (Weeping Willows) och Papa Dee kallades in. Bluesförbud infördes. I skrivandets stund är inte skivan helt klar. Men Sulo är enormt entusiastisk.

– Don Letts (punk-dj-legend reds anm) har gjort remixer av låten Right this time. Vi skickade iväg en låt som gick i dur och fick tillbaka dubreggae i moll.

När det har skrivits om Diamond Dogs och Sulos solosaker
i Sverige har det ofta konstaterats att det handlar om retrorock. Sulo själv ser det mer som att han och de han spelar med förvaltar ett arv.

– Gubbarna vi gillar gör inte sådan här musik själva längre. Och vi är bra på det här. Har man något som funkar tycker jag att man ska ägna sig åt det.