Igår kunde SvD avslöja att musikförlaget Universal stoppat det uppmärksammade lettiska gästspelet The sound of silence på Stockholms stadsteater nästa vecka på grund av ett upphovsrättsbråk. Nu visar det sig att konflikten är djupare än så.

Enligt Stadsteatern hotar samma förlag med stämning för att även hindra höstens återstående 26 utsålda föreställningar av De tre musketörerna, en nytolkning fylld med klassiska 1980-talshits som framförs live på scenen.

Hoten har enligt Stadsteatern framförts skriftligt i mejl till teaterns styrelseordförande och muntligt till teaterns advokatbyrå. Madeleine Sjöstedt, kulturborgarråd i Stockholm, kallar agerandet smaklöst och arrogant.

– Att upphovsrättsinnehavarna höjer tonläget är ett hot mot ett fritt och självständigt kulturliv i Stockholm. Jag trodde att musikförlagens uppgift var att sprida musik, inte stoppa den.

Stadsteatern anser att användandet av musik i De tre musketörerna täcks av de avtal de har med tonsättarorganisationen Stim. När det gäller enstaka låtar i föreställningar, exempelvis under scenbyten eller i revyer, får teatrar framföra musik utan särskilda tillstånd, så länge de betalar ersättning till Stim.

Men om musiken används för att driva handlingen framåt rör det sig istället om så kallade stora rättigheter och då gäller inte Stimavtalet, utan det krävs istället tillstånd direkt från de musikförlag som äger rättigheterna. Det rör bland annat musikaler.

Stadsteaterns vd Benny Fredriksson hävdar bestämt att De tre musketörerna inte är musikdramatik i den meningen.

– Vi skulle kunna byta till annan musik eller skriva egen. Musiken är stämningsskapande och karaktärsskapande. Föreställningen skulle bli tråkigare om man tog bort musiken, men handlingen skulle gå att förstå ändå.

Har De tre musketörerna inte drag av musikal?

– Vi har aldrig kallat den för musikal. Aldrig, säger Benny Fredriksson.

Han beskriver situationen som olustig och sorglig.

– För mig är kärnan, vem ska bestämma detta? Ska vi ha förlagscensorer som kommer och kontrollerar att musiken inte är handlingsdrivande? Ska förlagen ha tolkningsföreträde på vad vi kan göra på våra scener? Vem äger det konstnärliga uttrycket?

Benny Fredriksson tycker att det går att tala om en kulturell allemansrätt som också måste beaktas. Att, som i De tre musketörerna, säga något om 1980-talets populärkultur är svårt utan den tidens musik.

– Risken är att vi förlorar ett konstnärligt uttryck för att beskriva vår tid. Det obehagliga är att det som varit självklart i många år nu plötsligt inte går, säger han.

De tre musketörernas regissör Alexander Mørk-Eidem fick SvD:s Thaliapris för föreställningen i år.

– Jag hade inte kunnat göra någon av de föreställningar jag gjort på Stockholms stadsteater utan att använda musik på det här sättet, säger han.

I början av sommaren nådde parterna en uppgörelse som gällde de föreställningar som redan spelats under vårsäsongen i år. Hur mycket Stadsteatern betalade är hemligt.

Men inför hösten har man inte kommit överens. Sex förlag berörs och enligt Stadsteatern kan ytterligare förlag komma att förena sig med Universal i stämningen, men det har inte gått att få bekräftat.

Benny Fredriksson uppger att Stadsteatern erbjudit sig en förlikning där de betalar även för hösten, men fått nej från Universal.

–Om Universal vinner i rätten blir vår kostnad för skadeståndet inte högre än vad vi redan erbjudit oss att betala i förhandlingarna. Det handlar inte om pengar för dem. Jag begriper verkligen inte vad de egentligen vill, säger han.

Ingen på Universal Music publishing vill svara på frågor förutom vd:n Martin Ingeström, och han gick inte att få tag på före denna upplagas pressläggning. Musikförläggareföreningens ordförande Monica Ekmark vill heller inte uttala sig.