Det var under sitt invigningstal på fredagskvällen som Roy Andersson, en av svensk films verkliga tungviktare, uttryckte sitt stora missnöje med Filminstitutet och dess bidrag till filmer som ändå är kommersiellt lönsamma.
- SFI har nyligen instiftat idén att stödja filmer som är ”publika”. Marknadsstödet har inneburit pengar till filmer som ”Vi hade i alla fall tur med vädret - igen”, ”Göta kanal 3” och kanske en ny ”Den ofrivilligare golfaren”, förhoppningsvis med Tiger Woods eller åtminstone hans fru Elin, sade Roy Andersson raljant och drog ner förtjusta skratt på festivalen Draken.
- Det här SFI-initiativet ledde till att vi kanske får en ny Åsa-Nisse-film nästa år. Åsa-Nisses upphovsman var en fanatisk nazist och antisemit som deltog i tyska Waffen-SS under kriget, och gjorde man det var man med stor säkerhet delaktig i massakrer på judar.
- Han hade möjlighet att vittna om detta, men i stället skrev han komedier om stereotypa smålänningar. Han flyttade intresset till billig underhållning i stället för att vittna om sanningen - precis som nöjesindustrin gör i dag, flyttar folks uppmärksamhet från det väsentliga till det oväsentliga.
Roy Anderssons tal har skapat stor ilska på Filminstitutet. En högt uppsatt medarbetare säger till TT Spektra att ”Roy mer eller mindre anklagade oss för att bedriva utrotning av judar” och vd Cissi Elwin Frenkels kommentar dagen efter invigningen är ”Jag blev så jävla trött.”
- Det kändes saggigt att han kom med detta efter två så spännande filmår, även konstnärligt. Svensk film har slagit rekord i Berlin, vi har fått bättre recensioner och kvaliteten har varit mycket högre än på väldigt länge. Då står han och talar om marknadstänkande. Han har hakat upp sig på det.
Cissi Elwin Frenkel hävdar till och med att Roy Andersson vet att det marknadsstöd han kritiserar inte ens finns längre.
Men kritiken handlade inte i första hand om själva marknadsstödet utan om att SFI generellt ger för mycket stöd till kommersiell film och för lite till konstnärlig.
- Hans allmänna kritik är en debatt som hela tiden måste föras, om spänningen mellan det kommersiella och det konstnärliga. Men 2009 var framgångsrikt på båda fälten, säger Elwin Frenkel.
- Breda filmer ger pengar till smala filmer, och om vi bara satsar på det smala blir svensk film inte relevant för publiken. Och det är skattepengar vi arbetar med, alla ska hitta något de vill se på filmmarknaden.
