Betyg: 5 av 6
Det första en nyfödd människa gör i livet, sedan hon eller han dragit sitt första andetag, är att söka kontakt. Att etablera relationer till andra människor är från dag ett lika viktigt för hälsan som att få mat och värme.
Men det är, åtminstone för oss privilegierade, mycket besvärligare och kan leda till krångel, frustration och besvikelse. Det gäller inte minst när man är oense eller om makten är ojämnt fördelad, såsom i fallet mellan litet barn och stor vuxen.
Om detta handlar ofta Stina Wirséns småbarnsböcker som nu Jessica Laurén filmatiserat under samlingstiteln Vem? Här skildras avund, svartsjuka, rädsla, vrede, kärlek, besvikelse och lycka, kort sagt: stora känslor.
Och det blir också till stor dramatik i minimalistisk form, söttrassliga teckningar ackompanjerade av skön musik och Gunnar Bolins vänliga stämma. De fristående berättelserna vävs fint samman genom korta kommentarer och inledande ord.
En halvtimme rymmer åtta filmer, bland andra mina personliga favoriter Vems mormor? Och Vem blöder? som alla tar den minsta publiken på största allvar och förmedlar att vi alla är arga, ledsna, elaka och rädda ibland. Och om vi bara tillåter oss själva och andra att vara det, så blir det så mycket enklare att vara glad och snäll för det mesta.
