Redan i mars flyttar Natalia ­Goldin gallery in på Hudiksvallsgatan. Sedan följer Christian ­Larsen med in i det stora tegel­huset, ­ritat av Stadshusarkitekten Ragnar Östberg på 30-talet och för många gör-det-själv-stockholmare känt som adress för välsorterade ­butiken Grönmarks järn & maskin. I april-maj öppnar även galleri Nordenhake åter i Stockholm efter att under flera år enbart ha varit verksamma i Berlin. Och efter sommaren presenterar Andréhn-Schiptjenko sin första utställning i nya lokaler vägg i vägg.

Precis som i New York är det före detta industrilokaler som är attraktiva för moderna gallerister, snarare än före detta butiker med skyltfönster mot fina Östermalmsgator. Lägre hyror är naturligtvis en avgörande orsak. Men också själva känslan och möjligheterna i utrymmena.

– Just vår lokal är så speciell. Vi åkte dit och tittade mest för att vara artiga, men så blev vi alldeles kära i den, säger Ciléne ­Andréhn, ena halvan av Andréhn-Schiptjenko.

Galleristteamet kände att de efter tio år vuxit ur de gamla ytorna på Markvardsgatan, men inte nödvändigtvis att de skulle flytta ihop med andra gallerister.

–Vi är måna om samarbeten, men samtidigt inga vänner av kollektiv.

Hon beskriver takhöjden och ljuset som den avgörande faktorn för beslutet. Ungefär så som de också framhålls i en mäklar­annons för andra utrymmen i samma byggnad: ”Spatiösa ytor med högt i tak och stora fönster”.

– Byggnaden är precis av den mer internationella typ av galleriutrymme som vi behöver i Stockholm, säger Ben Loveless, som håller i Galerie Nordenhake i Stockholm och som agerat pådrivare för Hudiksvallsgatan som galleriadress.

– Det är viktigt att uppnå en kritisk massa, förklarar han.

–Byggnaden ger ju möjligheter till att skapa ett verkligt konstcentrum, en plats som även kan locka besökare från utlandet.

Jan Stene på Brändström och ­Stene vet redan att många unga hittar till galleriets välbesökta vernissager. Han gläds över de nya gallerigrannarna och ser stora möjligheter att publik, som annars kanske skulle välja en lördagsutflykt till exempelvis Liljevalchs konsthall eller Moderna museet, kommer till Hudiksvallsgatan för att riva av fem galleriutställningar i ett svep.

– Och är det någon publik som ett galleri vill ha så är det just den, säger Jan Stene.

– Konstmarknaden i Sverige befinner sig i en övergångsperiod där yngre konstköpare är redo att se seriös konst i andra områden än de traditionella, kommenterar Ben Loveless mer konservativa galleristkollegors farhågor att Hudiksvallsgatan ändå skulle vara för avsides.

De fem gallerierna är inte de enda som upptäckt stadsdelens potential. Svenska modeetiketterna Whyred och Hope har redan lokaler i samma hus. Statens konstråd flyttade härom året in i kvarteret. Galleri Loyal har just etablerat sig i gamla Byhléns livs en bit bort utmed Torsgatan. Som i sin tur bildar en axel ner mot nya Bonniers konsthall.