På 1980-talet byggdes Södra stationsområdet i Stockholm med sina postmoderna fasader. På 1990-talet började nyfunkisen växa fram i Hammarby sjöstad.
Snart är det dags för en ny årsring i Stockholms utbyggnad – nästa vecka fattar stadsbyggnadsnämnden beslut om gestaltningsprogram för stadsdelen Norra station. Här planeras drygt 3000 bostäder i gränslandet mellan Vasastan och Solna.
Och stadsdelen Norra station byggs enligt helt nya mönster.
Den här gången blir det en mycket tätbebyggd stadsdel; exploateringsgraden blir ungefär dubbelt så hög som i Hammarby sjöstad. Kvarteren blir också av ett nytt slag, med torn på gavelsidorna.
Under hösten har arkitekturpressen innehållit flera angrepp på Norra station. Kritik har även kommit från stadens egna remissinstanser; exempelvis skriver Trafikkontoret att förskolor och boende kommer att få ”små och mörka gårdar att vistas på” samtidigt som parkytan blir otillräcklig.
Enligt planarkitekten Aleksander Wolodarski ställer Norra station helt nya krav på diskussionen om arkitektur och stadsplanering i Stockholm.
–Man måste frigöra sig från alla dogmer för att kunna se möjligheterna i det här. Jag använder medvetet ordet dogmer, för min generation är fostrad i en massa föreställningar om den goda bostaden, säger han och tillägger att han tycker att kritiken som riktat in sig på exploateringsgrad och ljusförhållanden varit mycket förutsägbar.
Planeringen av Norra station började på 1990-talet. I början av 2000-talet köpte Stockholms stad mark i området av statliga Jernhusen. Hur marken skulle hanteras var inte självklart –men Aleksander Wolodarski tillhörde dem som argumenterade för att järnvägsspår och vägar skulle däckas över. På så sätt skulle marken bli mer värdefull och på överdäckningen skulle Stockholm kunna byggas vidare mot Solna.
–Jag ångrar inte en sekund vad jag gjorde för att övertyga markägaren, dåvarande Fastighetskontoret, om att detta var rätt väg att gå. Men jag har också fått äta upp det. Det har haft sitt pris; i princip stod det klart att man behövde bygga två städer på varandra här, säger han och tillägger att överdäckningen är en dyr operation som ska finansieras med hög exploatering.
Som ansvarig planarkitekt har Aleksander Wolodarski ritat ett område med en exploateringsgrad som aldrig tidigare prövats i Stockholm. Han har förlängt Vasastans gatunät fram mot Solna, och skapat en ny sorts öppna kvarter kring långsmala gårdar.
Ett typiskt bostadskvarter blir sex våningar högt mot gården. Gavlarna, som vänder sig mot park eller större gata, markeras med torn i olika höjder.
Mellan tornhusen, som kan vara upp till 16 våningar höga, öppnas kvarteren för att släppa in ljus.
Aleksander Wolodarski menar att gårdarna kommer att upplevas som intima snarare än trånga. Och han tycker inte att täthet och hög exploatering bara ska avfärdas som något problematiskt.
–Men arkitekturen får ett mycket tyngre ansvar i ett läge där man bygger dubbelt så mycket som normalt, säger han.
Den nya bebyggelsen läggs som ett ljust bälte mot Vasastan, av det enkla skälet att det kommer att behövas mycket ljus. Den milda färgskalan kommer dock att övergå i varmare och rödare kulörer när bebyggelsen närmar sig Karolinskas sjukhusområde.
Sedan Stockholms stad förvärvade mark i Norra stationsområdet har också Solna börjat planera för ett nytt universitetssjukhus och nya forskningsmiljöer, och idag pågår en planering över kommungränsen. Ambitionen är att skapa en gemensam stadsdel, där Norra station länkar samman Stockholms stenstad med Solna.
I Aleksander Wolodarskis plan ska två skyskapor, Tors torn, markera den nya stadsdelen. Även tornen innebär något nytt; de ska bli cirka 145 meter höga, en höjd som aldrig tidigare förekommit i stenstaden.
