Alexander Payne och Stacy Keibler på premiären av The Descendants i Beverly Hills.
Foto: Chris Pizzello/AP
En plugghäst och en sportkille möts i ett elevrådsval. En änkling skriver brev till sitt fadderbarn i Tanzania. Två gamla vänner åker på vinresa i Kalifornien. I filmer som Election, About Schmidt och Sideways har regissören Alexander Payne tagit till synes vardagliga historier och förvandlat dem till roliga filmer med en helt egen ton, för en intelligent publik.
–Jag vill ge publiken möjlighet att tänka själv. Billy Wilders devis var att man skulle säga ”två plus två” – inte ”fyra” – till publiken. Så mycket amerikansk film idag säger ”Fyra! Fyra! Fyra!”. Det är inte film för mig, säger Alexander Payne när vi möts i London.
Det har gått fem år sedan hans senaste film, den Oscarbelönade Sideways, fick premiär. Payne jobbade länge med ett manus till en science fiction-film, men när finansieringen drog ut på tiden bestämde han sig för att ta en paus och riva av ett enklare projekt: The descendants.
–Jag hade ett desperat behov av att göra film. Jag tog till och med ett halvår ledigt mitt i manusskrivandet för att regissera pilotavsnittet till tv-serien Hung – bara för att jag skulle få stå bakom kameran och skrika åt skådespelare ett slag.
Det där med skrikandet får man ta med en nypa salt. Få regissörer får så glimrande omdömen från skådespelare som Alexander Payne. 18-åriga Shailene Woodley, som filmdebuterar i The descendants, beskriver honom som ”en av mina topp fem favoritmänniskor på den här planeten” och trots minimala budgetar har han lockat storstjärnor som Jack Nicholson och George Clooney till sina filmer.
–Ja, varför älskar de mig? (skratt) Antagligen för att jag har så roligt när jag gör film att det blir kul för dem också. Till och med när producenterna kommer och försöker skrämma mig säger jag ”ojojoj vad rädd jag blir” och fnissar. Vi arbetar hårt men leker samtidigt.
The descendants (som trots sin ”enkelhet” är en av favoriterna inför årets Oscargala) handlar om Matt King, en medelålders advokat som bor i Hawaiis huvudstad Honolulu med sin familj. När hustrun Elizabeth hamnar i koma efter en olycka blir han snart varse att han varken har varit en vidare bra make, eller en närvarande pappa till sina två döttrar.
Han får reda på att Elizabeth har varit otrogen, och tillsammans med tonårsdottern Alexandra bestämmer han sig för att söka upp sin hustrus älskare. Samtidigt brottas han med beslutet om att sälja av ett enormt stycke värdefull mark som har varit i släktens ägo i århundraden.
Matt King är en ny sorts roll för George Clooney. Han är förvirrad och stundtals löjlig – i en scen utför han en högst ovärdig språngmarsch i strandtofflor. Och vid hustruns sängkant bryter han ihop i tårar.
–Jag har bara sett glimtar av hans sårbarhet i tidigare filmer, så jag tänkte ”om han gråter, då vill jag se hur han gör det”. Jag kunde inte bestämma att han skulle gråta, för jag ville inte diktera hur en känsla ska ta sig uttryck. Jag vill bara presentera scenariot och se hur personen reagerar – då är det på riktigt, säger Alexander Payne.
Det här är första gången du jobbar med Clooney – vad förvånade dig mest med honom?
–Att han är en kringresande yrkeskomiker, fångad i en stilig amerikansk filmstjärnans kropp. Han är så jävla rolig att det knappt är sant. Han älskar att spela komiker med filmarbetarna som publik, han säger att det är den svåraste publiken i världen eftersom de har sett allt, alla usla skådespelare.







