Under en tunnelbanefärd mellan Östermalmstorg och Slussen i Stockholm fick musikern och programledaren Håkan Lidbo en idé. Gnisslet från de gamla vagnarna fick honom att fundera över varför folk i vissa fall betalar pengar för att lyssna på experimentell musik medan de i andra situationer helst håller för öronen. Varför inte göra musik av stadens oljud?
–Jag tycker själv att jag blir mer tolerant mot konstiga ljud i min omgivning genom att lyssna på musik som ibland gränsar till oljud, säger han.
Tillsammans med etnologen Elin Franzén startade han projektet Oljud Stockholm. Artisterna Sophie Rimheden, Andreas Tilliander, Noisebud, Yourhighness och Håkan Lidbo själv har gjort musik utifrån fem olika ljudområden i staden: köket i en McDonalds-restaurang, stimmet från ett café, tunnelbaneperrongen, Munkbroleden i Gamla Stan och från innergården på ett dagis med lekplats och barnskrik. Ljuden har sedan tankats in i datorprogram, klippts och klistrats om till låtar.
–Med musikens hjälp avväpnar man oljudet när man lyssnar med musikörat istället för oljudsörat. Örats fysionomi fungerar ju så, hör man ett ljud man inte gillar krampar sig örat. Men folk som lyssnar på black metal får inte hörselskador eftersom de gillar musiken, säger Håkan Lidbo.
Elin Franzén och Håkan Lidbo utgår ifrån att oljud handlar om den personliga inställningen till det, och om man genom musik lyssnar på oljuden kanske man till och med uppskattar dem till slut. Eller åtminstone ändrar förhållningssätt till dem.
–Det kanske öppnar öronen för det som finns runtomkring och människor kan börja tänka på ljudets roll över huvud taget. Om man tänker ett steg längre är ljudet en social fråga också. Den som har råd kan välja att bo på en plats där man slipper bullret, eller köra en tyst bil istället för att åka med kollektivtrafiken. Ljud kan handla om så mycket, säger Elin Franzén.
Det färdiga projektet visas på Musikmuseet i augusti. Utställningen består av fem korta filmer där artisterna intervjuats om vad de själva har för förhållande till ljuden, låtskapandet och det färdiga resultatet. Där finns också samtal med invånarna och deras åsikter om oljuden.
–Det har varit väldigt olika. Många har sagt det man kan förvänta sig om oljuden, medan andra har lyssnat på musiken som gjorts och sedan ändrat inställning. I de fallen har vi lyckats, säger Elin Franzén.
Just nu pågår ett projekt på BBC World Service hemsida som heter Save our sounds. Kampanjen går ut på att med lyssnarnas hjälp samla in ljud från hela världen, sådana som människor vill bevara. I Storbritannien finns också British Library som sedan ett halvsekel tillbaka samlar in alla möjliga ljud från omgivningen, och i mitten av 1990-talet skrev Musikaliska Akademien ett uppmärksammat ljudmanifest där ett av förslagen handlade om att inrätta ett ljudmuseum också Sverige, men inget hände.
Är det här en nystart på den idén?
–Det är ju ett dokumentationsprojekt på ett sätt. Ljud är väldigt bortglömda när det gäller att dokumentera. Det finns väldigt mycket i bild, och man tänker inte på ljud på samma sätt. Det skulle vara jättekul om det fanns ett sådant museum, säger Elin Franzén.
