Det är svårt att betrakta läget som annat än en fullt utvecklad krigssituation. Det senaste halvåret har Stims informationsavdelning spottat ur sig pressmeddelanden i högt tonläge där Sweden rock festival beskylls för att ”hårdnackat vägrat att göra rätt för sig”, samtidigt som festivalen stämts för att inte ha betalat sin Stimnota.

–Förra året höjde Stim avgiften med 67 procent på bara ett år. Självklart ska vi betala ersättning till låtskrivare, det är prishöjningen vi vänder oss mot, så vi har betalt enligt de gamla tarifferna. Det är svårt att föra en dialog med dem, säger Martin Forsman, talesperson för Sweden rock.

Samma typ av kritik kommer från en rad festivalarrangörer.

–För festivaler med små marginaler kan det få förödande effekter. Om Stimavgifterna skenar från år till år får det konsekvensen att biljettpriserna höjs. Då blir det ännu svårare för festivalerna att överleva, säger Patric Hammar, festivalchef på Peace and love.

Olov Hallberg, bokningsansvarig på Arvikafestivalen, känner maktlöshet över Stims höjningar:

–Vi lägger redan så mycket pengar på att boka artisterna, och artist och upphovsman är ofta samma person. Jag är mest kritisk till att det inte går att få insyn i hur pengarna fördelas. Sedan är det självklart att upphovsmännen ska ha pengar, men Stim lägger krokben på sig själva när så många aktörer slår bakut, det ligger även i Stims intresse att festivalerna mår bra.

Förra året införde Stim en ny prissättningsmodell för festivaler.

–Vi försökte förhandla fram en festivaltariff under 6–7 års tid, men vi kom inte överens. Vi skrev inte på något avtal. Stim säger att det finns en branschöverenskommelse, men det stämmer inte, säger Per-Iwar Wiklund, förhandlingschef för Folkets hus och parker som företräder flera festivaler.

Han kallar Stims prissättning aggressiv.

–Problemet är att Stim fått en monopolsituation där det inte går att överklaga. I lagstiftningen för Stim finns ingen förlikningsorganisation att vända sig till för en bedömning om deras höjning är rimlig.

Sedan år 2000 har Stim fördubblat sina intäkter för musik som framförs i Sverige från 343 till 674 miljoner kronor om året. Av det kommer 7 procent från livemusik, och även om en minskning på den posten kunde konstateras ifjol är den långsiktiga trenden tydlig – Stim drar in alltmer pengar på levande musik.

Stimavgiften per besökare är lika hög på en endagsfestival som på en vanlig konsert, vilket festivalarrangörerna protesterar mot eftersom alla besökare omöjligen kan lyssna på allt som pågår samtidigt på olika scener.

–Vi förstår vad de menar, men håller inte med. Samtidigt är det otroligt mycket mer musik som framförs på en festival än på en vanlig konsert, och många fler upphovsmän som ska dela på ersättningen, säger Hanna Johansson, marknadsanalytiker på Stim.

Stims försäljningschef Peter Englund motsätter sig uppgiften att Sweden rocks avgift skulle ha höjts med hela 67 procent på ett år och konstaterar att de inte vet hur stor höjningen blir eftersom festivalens redovisning varit bristfällig. Han känner inte igen arrangörernas bild av att Stim ensidigt skulle höja priserna och inte gå att förhandla med.

–Vi har en särställning på marknaden och det är jätteviktigt att vi lyssnar på marknaden och våra kunder. Tittar man på andra sällskap i Europa har de nivåer som mycket väl speglar våra, säger han.

Men onekligen ser det ut som om Stim är på krigsstigen. Under våren har organisationen även haft en högljudd offentlig konflikt med Sveriges hotell- och restaurangägare om musiken som spelas på krogen.

–Vi jobbar hela tiden aktivt mot ett antal branscher för att tillvarata våra medlemmars ekonomiska intressen. Vi tycker att de ska få skälig ersättning där deras musik används, säger Peter Englund.

Flera festivalarrangörer misstänker att Stims ökade aktiviteter hänger samman med den minskade skivförsäljningen. Men någon sådan koppling finns inte, hävdar Peter Englund.