- Jag fick njurproblem 2002 och gick i dialys men blev ändå bara sämre och sämre. 2003 höll jag på att kola vippen, berättar Stig Vig.
Precis om många andra vårdbehövande hamnade Stig Vig (som egentligen heter Pär Odeltorp) i en lång utredning. I tio månader fick han gå och vänta.
- Sedan donerade min vän Stina Berge, som förr spelade i bandet Pink Champagne, en njure till mig. Det är helt fantastiskt att det finns personer som gör sådana saker. På den nya skivan finns det en dold låttrilogi som handlar om det här, förklarar Stig.

Första gången Dag Vag lät höra talas om sig var med singeln Dimma, som släpptes i februari 1978. Då hette gruppen Dag Vag & Svagsinta. Ett år senare kom debutskivan som kort och gott heter Dag Vag. Fram till 1983 kom det ytterligare fyra plattor. Dag Vag var ytterst folkkära och spelade överallt och hela tiden. Till slut blev det för mycket.
- Vi brände ut både oss och publiken. Det gick inte att sätta stopp. Eftersom vi gjorde allt själva fanns det ingen manager eller så som kunde se helhetsbilden.

Sex år senare gjorde Dag Vag comeback med albumet Helq. Men efter Halleluja, som kom 1992, tog det slut igen.
- Plattan funkade helt enkelt inget vidare. Man kan väl säga att vi gick vilse. Jag var inne på att programmera trummor och så och det slutade med att vi inte kunde spela låtarna live.
Så Dag Vag hamnade på is igen. Stig Vig började istället ägna sig åt att göra teatermusik.
- Det är roligt med teater, mycket lustfyllt. Jag jobbade bl a med Ulf Dageby (från Nationaltetaern reds. anm.) och fungerade bl a som kapellmästare och arrangör. Genom teatern har jag träffat en massa intressanta personer som jag antagligen aldrig skulle ha stött på annars. Exempelvis så har jag varit med och gjort musik åt Torsten Flinck.

1999 fick Dag Vag ett erbjudande att spela när Aftonbladet skulle ha stor gala för att tidningens musikpris Rockbjörnen fyllde 20 år.
- Efter det fick vi blodad tand igen. I samband med detta sa en kille att han kunde ordna en sommarturné åt oss, men just den grejen rann ut i sanden. Men fram till 2001 gjorde vi några spelningar per år. Sedan började vi spela igen när jag blev frisk nog.
Efter ett tag började orkestern känna att det var dags att spela in lite nya låtar.
- Man vill inte bara vara ett museum. Vi har väl kanske inte varit ett renodlat museum, de gamla låtarna förändras lite hela tiden. Vi har två gitarrister (Beno Zeno och ZilverZurfarn) som aldrig spelar samma sak två gånger. Fast ska man fortsätta att spela live är det bra med nytt material.

Stig Vig berättar att han är ganska hård mot sig själv under skapandeprocessen. Åttio procent av det som skrivs åker i papperskorgen. Resten presenteras för bandet, där även trummisen Tage Dirty ingår. Oftast har Stig en klar idé om hur låten ska bli redan i förväg.
- Det kan bli diskussioner men de blir sällan hetsiga. Har någon en åsikt får personen argumentera för den. Men det är inte bara en dans på rosor att vara i studion.
Nya skivan Kackerlacka är helt egenproducerad av bandet och skivan är utgiven av Stig Vigs bolag Ball. BonnierAmigo har dock plockat upp skivan på licens.
- Tanken var att vi själva skulle äga materialet. Och vi hade kunnat köra utan hjälp utifrån, men det är otroligt mycket arbete med marknadsföring och sådant, så att Bonnier kom med är bara skönt för oss.

Gamla Dag Vag-fans kommer att känna igen sig på Kackerlacka. En ambition gruppen har haft är att ta det hela tillbaka till den känsla och stil debutalbumet hade. Det gungar och svänger, men det finns också mörkare stråk.
- Många har bilden av oss som ett tjofaderittan-band, men så har det aldrig varit. Vi har gjort låtar som Popitopp men det finnas andra sidor också.
I trilogin, som handlar om Stigs sjukdom, ingår låtarna Är du redo, En del av dej och Jag vaknade upp. I den sistnämnda blandas mjukt med hårt på ett sätt som sällan hörts på en Dag Vag-skiva tidigare.
- Jag vaknade upp fick vi spela in i delar. I de hårdare partierna har jag dist på sången och skrek så att jag var helt hes efteråt. En del av dej tror jag att många kan uppfatta som en kärlekslåt men den handlar väldigt konkret om min nya njure.

Dag Vag har även spelat in en version av Mats Ronanders låt God bok.
- När den låten gjordes var jag med och spelade bas. Så basgången är min. Jag tror att Ronander var ute efter att spela in en Dag Vag-liknande låt så det är inte så oväntat eller konstigt att vi gör God bok nu.
Dag Vag har redan hunnit testa en del av de nya låtarna på publiken och gensvaret har varit bra.
- Först tänkte vi att man kanske kunde ha med 2-3 nya saker. Men allteftersom har vi utökat och när vi spelade i Köping för ett par veckor sedan hade vi åtta nya med.