Webb-tv
Om kriget mot oss själva och mänsklighetens möjlighet att överleva det.
I Naturens hämnd 1983 undersökte Stefan Jarl vad konstgödsel gör med djur och natur tillsammans med bonden Nils Nilsson i egna experiment. Denna gång, i nya filmen Underkastelsen, undersöker han kemikalierna i vår vardagsmiljö och vad de sätter för spår i oss. Han gör det genom att testa sitt eget blod och vända sig till världens ledande experter på området med resultatet. Förr fruktade vi vad pesticider som DDT och PCB skulle göra med oss. Men vad gör dagens mjukgörare och flamskyddsmedel med oss, redan innan vi är födda?
Vad triggade igång dig?
–Alla mina filmer handlar om människans förhållande till naturen och samhället. Rachel Carsons Tyst vår har betytt väldigt mycket för mig. Jag har känt mig manad att visa hur falskt det är att tro att det går att manipulera naturen utan att det kostar någonting. Jag vill peka på att såren som vi tillfogar naturen faktiskt inte läks av sig själva.
–Till den här filmen har jag gjort research i tre år, men jag har samlat material under många år och till slut blev det nästan ångestfullt att veta en massa saker utan att göra något av det.
Han har talat med experter från hela världen, men har valt att skildra vad som händer med vår västerländska del av den för att det ska bli lättare att ta till sig budskapet. Istället för bilder från tredje världen visar han bilder från vår egen svenska natur.
–När jag gjorde Naturens hämnd stod forskarna mot varandra. Numera finns stor enighet på universiteten om att de kemiska tillsatserna kommer att få konsekvenser bland annat för vårt fortplanting. Man har sett vad som hänt med grodor, fiskar och möss. Varför skulle människan vara ett undantag? Debatten har tvingat dem att slipa sina argument och bli tydligare.
Vad hoppas du uppnå med filmen?
–Jag är lika barnslig som förr. Man lär sig ingenting, säger Stefan Jarl och skrattar högt.
–Jag tror helt enkelt att droppen urholkar stenen. Att min film ska bli en varningssignal. Man kan inte lägga ansvaret för vad som finns i vår mat, våra kläder, våra möbler och vårt byggmaterial på den enskilda konsumenten. Det ansvaret måste tas av våra politiker. Man måste låta testa kemikalierna innan de släpps ut på marknaden.
