– Jag ser det som ett uttryck för ett dåligt studentikost skämt, i bästa fall, säger Magnus Blomgren , universitetslektor i statsvetenskap vid Umeå universitet och mycket kritisk till Lena Adelsohn Liljeroths agerande på Moderna museet i söndags, där hon skar en bit av en tårta utformad som en svart kvinna.

Magnus Blomgren anser att det är uppenbart att kulturministern varit fullkomligt okänslig för vad det handlade om och reaktionerna som skulle följa.

– Det ger uttryck för en politisk missbedömning som är ganska påtaglig, säger Magnus Blomgren

Vad borde hon gjort annorlunda i den situation hon var i på Moderna museet?

– Hon sitter väl i en situation där hon kan vägra göra vissa saker. Hon är ju inte vem som helst. Om hon hade vägrat så hade hon kunnat gå därifrån med högt huvud och förklarat varför hon vägrade och vunnit en massa stöd, säger Magnus Blomgren.

Men Jonas Hinnfors som är professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet tycker att Lena Adelsohn Liljeroth uppenbarligen hamnade i en svår situation och att debatten borde sansa sig lite. Han tror att reaktionerna blir så starka för att konstverket pekar på något viktigt.

– Det handlar ju om att visa på mer eller mindre dold rasism och då är frågan om det är rimligt att anklaga henne och alla andra som var med och åt tårta, säger han.

Hinnfors tror också att det finns de som vill kritisera kulturministern och regeringen på andra områden och nu tar tillfället i akt för att de ser en tacksam situation.

Han menar att det är svårt att säga om Liljeroth borde ha gjort något annorlunda. När man ser bilderna utifrån är det lätt att tycka att symboliken i konstverket är uppenbar och att hon borde ha tänkt till, men samtidigt vet man inte om det fanns en plan B som hon också kunde fått kritik för.

– Det var nog banne mig inte lätt och det är en social kontext där hon ombeds skära upp tårtan. Nu finns det anledning att börja diskutera sakfrågan men den riskerar att komma bort i det här högljudda bruset, säger Jonas Hinnfors.

Både Jonas Hinnfors och Magnus Blomgren tycker att Lena Adelsohn Liljeroth kunde ha hanterat reaktionerna bättre.

– De kommande dagarna vill det ju till att hon börjar fundera över hur hon ska hantera detta både gentemot medierna men inte minst att hon snabbt förmår vidga agendan och börjar diskutera sakfrågan. Då har hon möjligen något att vinna på den här situationen, säger Jonas Hinnfors.

Magnus Blomgren vid Umeå universitet menar att hon måste ge en bättre förklaring till varför hon har agerat som hon har gjort och att hon då möjligen kan bli förlåten. Han vill inte bedöma om avgångskraven som kommit från bland annat Afrosvenskarnas riksförbund är rimliga, men förstår att de har kommit.

– Jag tycker att det här är en allvarlig sak. Om än symbolisk, så ändå allvarlig .

Vad betyder det för regeringen?

– Det är ett i en rad problem som regeringen haft som varit kopplade till ministrars agerande. Det handlar mindre om vårbudget och sådant där regeringen gör saker, och mer om missbedömningar av ministrar och departement. Det är inte förtroendeingivande.

Jonas Hinnfors tror inte att det kommer påverka regeringen i någon särskilt negativ riktning. Han menar att kulturpolitik kommer långt ner på listan över politikområden som har betydelse för opinionen.

– Särskilt när det handlar om en kulturelit som diskuterar och det blir konstfrågor på hög nivå, då vet vi att ganska många kopplar bort, säger han.

Lena Adelsohn Liljeroth har varit i konstbråk förut. Jonas Hinnfors menar att det finns många minfält inom kulturvärlden för en minister som det är svårt att alltid trampa rätt i. Å ena sidan ska man vara intresserad och en aktiv deltagare i kulturlivet, å andra sidan får man inte gå in och styra det fria kulturlivet.

Är det ovanligt för en kulturminister att bli centrum för sådana här debatter?

– Jag tror inte att det har förekommit den här typen av komplicerade händelser så ofta förut. Lena Adelsohn Liljeroth är lite ovanlig på det sättet att hon nog faktiskt är väldigt engagerad i kulturpolitik och har en delvis politisk agenda, och då är det naturligtvis lättare att hamna i sammanhang som som är mer kontroversiella.

Hinnfors säger att den traditionella socialdemokratiska kulturministern mer befunnit sig på armlängds avstånd och framför allt intresserat sig mer för de allmänna folkbildande frågorna och mindre för det vanliga elitkulturlivet, med sin politiska konst och performance.

– Har man den typen av kulturminister är det kanske inte så konstigt om vi har den här typen av affärer.

Men Magnus Blomgren håller inte med om att det skulle vara särskilt svårt att vara kulturminister.

– Fråga Tolgfors vad han säger. Nej, alla politikområden har sina problem. Oavsett hur man vrider och vänder på det, den här typen av misstag kan man inte göra som minister, säger han.

Jonas Hinnfors.