”Det handlar inte om att göra politiken roligare utan om att göra humorn mer politisk”, säger Erik Löfmarck (till vänster) som tillsammans med Agneta Wallin och Lasse Nilsen har dragit igång den politiska stand up-klubben Lobbyn.
Foto: dan hansson
Svensk stand up comedy är alldeles för lättviktig. Ämnena plockas bara upp från de snaskigaste delarna av kvällspressen och nöjesbranschens kändisar tar plats på politikernas bekostnad. Vad som behövs är en scen för politisk humor.
Ungefär så resonerade Erik Löfmarck, Agneta Wallin och Lasse Nilsen när de kläckte idén till Lobbyn.
–Vi vill få folk att engagera sig mer, och humor är ett utmärkt sätt att göra det på, säger Lasse Nilsen.
–Dessutom tror vi att framträdandena blir mer spännande om man tvingar komikerna att prata utifrån ett visst ämne, att man säger till dem att nu ska det handla om det här, inflikar Erik Löfmarck, när trion samlas på ett nästintill folktomt kafé efter fotograferingen i snögloppet utanför Riksdagshuset.
På kvällens premiärpå Kulturhuset står arbetsmarknadspolitiken i centrum och under våren och hösten följer sedan de andra politikområdena, definierade utifrån regeringsdepartementens olika ansvarsområden. Dessutom blir det bröllopsspecial den 28 april och valvaka under själva valdagen den 19 september.
De inbjudna komikerna får inom det valda temat prata om vad de vill medan ordet fördelas av en talman, ungefär som i en riksdagsdebatt. När tiden är ute tolkar en expertkommentator vad som sagts och därefter röstar publiken fram kvällens roligaste deltagare som därmed tituleras rolighetsminister.
–Lobbyn är inte främst satir. Det handlar inte om att göra politiken roligare utan om att göra humorn mer politisk, konstaterar Erik Löfmarck.
I kvällens omgång kan publiken räkna med att få höra skämt om Sven Otto Littorin, Arbetsförmedlingen och jobbcoacher. Något torra ämnesval kan tyckas, men Agneta Wallin påpekar att det tråkiga och fyrkantiga är det som inspirerar henne allra mest.
–Det är mycket mer spännande att skämta om tråkiga saker, det blir mer dynamiskt, en annan laddning. Varför ska man göra sig rolig över något som redan är roligt?
Oavsett vilken rolighetsnivå politiken kan tyckas ha konstaterar lobbytrion att de och deras gästkomiker i allra högsta grad är beroende av den typ av tillspetsade formuleringar som blir allmängods och präglar samhällsdiskussionen.
En sådan formulering är förstås verklighetens folk, Göran Hägglunds famösa benämning på de väljare han säger sig företräda. För Agneta Wallins del tände socialministern en gnista så stark att hon byggde en hel show på hans uttalande.
–Man måste plocka upp sådant som alla snackar om. Göran Hägglunds uttalande spred sig ju i alla led, säger hon.
Även Lasse Nilsen har tagit sig an Göran Hägglund nyligen, men då i ett helt annat forum, nämligen TV4:s politikerpub. Politik är alltså inget nytt ämne för initiativtagarna till Lobbyn. För Erik Löfmarcks del är det något han sysslar med dagligen i sitt arbete som forskare och lärare på Södertörns högskola.
De ämnen som diskuteras i Lobbyn har alltså sin utgångspunkt i den svenska regeringens olika departement, vilket leder till att inrikespolitiska frågor kommer att dominera utbudet. Hur tacksam är då den svenska politiken att skämta om?
–Personligen tycker jag att den är väldigt tacksam. Ju mer man sätter sig in i den, desto mer fattar man hur mycket det finns att ta av. Verklighetens folk, språktest för invandrare och FRA-lagen är bara några exempel, säger Lasse Nilsen.
–Dessutom tar politiker alltid sig själva på väldigt stort allvar. Sådant kan man alltid skämta om, säger Agneta Wallin.
Valrörelsen präglas av två politiska block som gör allt de kan för att visa väljarna vilka ideologiska skillnader som finns dem emellan. Samtidigt har flera av de etablerade partierna rört sig mot mitten.
Miljöpartiet har övergivit sitt krav på EU-utträde medan Moderaterna börjat lyfta fram jämställdhet som en profilfråga, för att ta två exempel.
Den svenska politiska kulturen präglas alltså, trots de vassa formuleringar som ibland kastas mellan de politiska motståndarna, av ett relativt stort samförstånd och vissa bedömare menar att det förhållandet automatiskt leder till en lam politisk humor. Enligt Erik Löfmarck är det precis tvärtom.
–När det politiska åsiktsspannet krymper finns det större behov av att ifrågasätta sådant som är så självklart att det inte längre ifrågasätts. Arbetsmarknadspolitiken är ett bra exempel, den har ju gått från att vara ganska anonym till att ha blivit den viktigaste frågan för både politikerna och väljarna de senaste åren. Att prata om sex timmars arbetsdag är det ingen som gör längre.
–Kärnkraften är ett annat intressant exempel. Plötsligt är det möjligt för Centern att ge upp sina gamla ideal. Det har med den allmänna opinionen att göra, säger Agneta Wallin.
Komiker som sparkar åt alla håll och tänker utanför den politiska boxen ska med andra ord ge extra bränsle åt den politiska debatten, är tanken. Kvällens premiär sker på Klarabiografen, men om publiktrycket blir stort flyttar evenemanget förmodligen till en större scen. För Lobbyn arbetar minsann, trots sitt namn, utifrån en demokratisk värdegrund som innebär att ingen ska stängas ute.
–Vår målgrupp är medborgarna, säger Agneta Wallin med tillgjort högtidligt tonfall och tilllägger:
–Både eliten och verklighetens folk är välkomna.
