Författaren Mats Wahl är aktuell med ungdomsromanen "Svenska för idioter". - Det som får mig att växa är att jag blir sedd som den jag är även när jag är tafflig eller aggressiv, säger Mats Wahl. Foto: Lars Pehrson

Vad vi gör för att trycka ner oss själva och andra, det är kärnan i Mats Wahls senaste ungdomsroman. Hans förhoppning är att den ska kunna användas i skolan som utgångspunkt för samtal.

De går i en gymnasieklass för dem som inte kan någonting, som enbart sporadiskt kommer till lektionen och sällan sitter kvar tills den är färdig. En nyexaminerad svensklärare säger att de ska skriva en bok tillsammans, de får själva hitta på titeln. Det är Emma som kommer på det: "Svenska för idioter". Emma som i hela sitt liv hanterat varje form av motgång genom att skrikande springa från platsen.
"Svenska för idioter" (Brombergs) kom ut i april och är Mats Wahls senaste ungdomsroman. Sedan han debuterade som författare 1978 har han gett ut en eller flera böcker per år. Mest för unga, men också skönlitteratur för vuxna och facklitteratur, bland annat i pedagogik.

Flera av hans senare romaner har kretsat kring de starka spänningarna inom och mellan grupper av ungdomar, som i "Den osynlige" eller "Tjafs". Nu skriver han om förtryck - hur vi gör när vi krymper varandra.
De flesta av oss kan upprätta en katalog över alla de sätt som används bland annat elever emellan för att trycka ner varandra. Som att skratta när någon ställer en fråga, klottra hatord på elevskåp, vägra samarbeta i grupparbetet eller skrika hora åt "MVG-tönten", hon som läser läxorna och klarar proven.
- De som saknar kunskaper och självförtroende kan ofta bara hävda sig genom våld och förtryck. De vill dra ner de andra till en nivå där de själva kan hävda sig.

Mats Wahl vet hur det är efter tio år som lärare på behandlingshem för stökiga unga. Och han talar om gymnasieklasser han möter i dag där eleverna bara sporadiskt besöker klassrummen och där ibland inte ens föräldrarna förstår varför barnen tvingas gå till skolan.
Inom sig och i någon mån mellan varandra har eleverna i bokens "idiotklass" - Henke, Dragan och Kosken - ett språk. Deras vänskap är självklar och stark, medan de vuxna bara skymtar i utkanten. Till de vuxna är det vanligaste svaret på allt: "jag vet inte", "det skiter jag i".

Några av de vuxna vill hjälpa men tycks sakna tekniken. Så vad är rätt teknik?
- Den bästa tekniken är den du själv klarar av, säger Mats Wahl.
Säkert är Harald, huvudpersonen Henkes styvfar, ett stöd och en god vuxen när han lär Henke jaga och känna igen olika fåglar. Men det blir problem när Harald använder styvsonen som chaufför vid tjuvjakter.
Läraren Johanna är ny och oerfaren. Men hon vill veta vilka elever hon har framför sig. Hon försöker ta reda på vilka de är, vad som kan intressera just en Gustav eller en Kosken.
- En lärare som Johanna kan betyda enormt mycket för de här eleverna. Men lärare är individer och när individer försöker arbeta i stora system har de ändå begränsade möjligheter.

"På spaning efter växandets punkt" hette Mats Wahls första bok, en pedagogisk debattbok. Men vad är då "Växandets punkt?"
- Det som får mig att växa är att jag blir sedd som den jag är även när jag är tafflig eller aggressiv, att människor ser de goda intentionerna bakom min tafflighet. På samma sätt som bokens lärare Johanna vill börja prata med eleverna om deras liv. På något sätt måste läraren ju komma innanför den där rollkostymen: "Jag skiter i allt".

Men hur ska man orka vända en "Jag skiter i allt"-attityd till, "Ja, jag vill lära mig"?
- Grupper är, som vi alla vet, något oerhört komplext med egna hierarkier, syndabockar och ledare. Man måste börja med stödet till lärarna och satsningen på deras kompetens när det gäller grupprocesser. Och man måste arbeta med organisationen. Har du sagt det du ville säga på lärarkonferensen, eller är klimatet sådant att du inte vågar göra det?
Känner inte läraren stöd från kolleger och högre chefer, är det svårt att vara bra i arbetet med eleverna. Och en god organisation betyder att klimatet är sådant att vi vågar säga det vi vill, trots att vi får handsvett och hjärtklappning, menar Mats Wahl. Där är vi också själva ansvariga:
- Varje gång vi säger det vi ville säga bidrar vi till att tystnadskulturen och förtryckarkulturen undermineras.

För Mats Wahl har det inte räckt att skriva. På försök har han och några andra nyligen bildat ett nätverk för att hitta sätt att arbeta i skolan. De är en grupp på fyra, förutom han själv ingår två legitimerade psykoterapeuter och en "kaospilot".
- Grundbegrepp i arbetet i grupp är Självförtroende, Kommunikation, Organisation och Gränser. Dessa begrepp måste hela tiden förvandlas till realitet i gruppen för att individerna ska må väl.
Projektet är nytt, nyligen har man arbetat med en skola i Uppsala för att prova ut tekniker som sedan skulle kunna vara möjliga att lära ut i större grupper.

Det sker ingen revolution i Mats Wahls "Svenska för idioter". Några växer en bit i boken. Henke börjar skriva om sin sorg och sin skuld över lillasysterns död - på en vildvuxen svenska utan kommatering och punkter som skulle generera åtskilliga röda markeringar från en svensklärare, men med en kärv poesi som lockar. Mot bokens slut har både Henke och hans deprimerade mamma blivit mera levande och skaffat sig inflytande över sina liv. Och till slut lyckas läraren Johanna faktiskt få Emma att för första gången stanna kvar på en lektion.
- Att våga tro att människor vill växa och kan förändras, att ställa rimliga krav, att inte låta ribban ligga förnedrande lågt, det tror jag på. När du reser dig, reser du dig också för alla andra. Jag kan och du kan också, det är inte livsfarligt.

Angelica Risberg Stameus

Kaospiloter ledarskaputbildas vid högskolan i Århus, Danmark