Egmont Kärnan kände sig tvingade till en pudel efter ståhejet kring fildelningsfabeln En laddad affär i förra numret av Kalle Anka & co. I serien tankar Knattarna hem Åke Skråls senaste platta, och Kalle sätter igång massiv piratkopiering. Men i seriens sista ruta ligger en kallsvettig Kalle på knä och ber om nåd från ultrakapitalisten Joakim von Anka som äger rättigheterna till musiken.
Förlagets affärsområdeschef Maria Bark säger att Kalle Anka aldrig tar politisk ställning, och beklagar att de ”inte reagerade över att den svenska politiska debatten om upphovsrätt är så het just nu”. Egmonts ursäkt är lika solid som när någon beter sig svinaktigt och sedan klämmer fram ett ”Förlåt att du blev ledsen.”
Disney är beryktade upphovsrättsextremister. Deras hårda lobbyarbete för att förlänga ensamrätten till sina figurer resulterade 1998 i den omtvistade Copyright term extension act, i folkmun känd som ”The Mickey Mouse act”. Egmont själva hörde, via dotterbolaget Nordisk Film, till målsägarna i rättegången mot The Pirate Bay.
Precis som sagor är serietidningar ofta sedelärande. Av Kalle lärde jag mig en gång i tiden att högmod går före fall, av Fantomen att man ska vara hård mot de hårda, och av Bamse att stora och starka ska hjälpa små och svaga. Min morfar fnös alltid åt kapitalistpropagandan i Disneyserierna, andra avfärdade Bamse som kommunism. Idag ligger de på samma förlag i Sverige, men det betyder inte att de är fria från etiska dilemman och politiska värderingar.
Att Egmont trycker Disneysagor om piratkopieringens fördärv är inget att förvånas över. Men det är trist att de försöker blanda bort korten så snart de inser att åsikterna är impopulära.
Spotify snart till Iphone och Android: äntligen en anledning att köpa ny telefon.
Efter vansinnesfärd på italiensk motorväg och missat flyg tar jag tillbaka allt snällt jag någonsin sagt om gps-er.
