För sin sparsmakade och rosade roman ”Dag” får Björn Runeborg Sveriges Radios romanpris.
- Jag är väldigt glad, men vilken som helst av böckerna kunde ha vunnit, egentligen kan man ju inte tävla i litteratur.
Likafullt vann Björn Runeborg priset på 30 000 kronor. I konkurrensen med bland andra Peter Kihlgårds ”Kicki & Lasse” och Martina Lowdens ”Allt” valde Sveriges Radios lyssnarjury Björn Runeborgs roman ”Dag”, ”en ömsint skildring av mänskligt sökande efter mening och vägar”.
Med sina 28 romaner och ännu fler pjäser för tv, radio och teater är Björn Runeborg, 70 år, en av landets mest produktiva författare, om än inte särskilt känd. ”Dag” fick strålande recensioner när den kom i höstas och är också en berättelse Björn Runeborg arbetat med extra länge. Först som helaftonspjäs, några år senare skrev han om den centrala scenen till radioteater, och slutligen som roman.
- Först då träffade jag rätt. Jag har arbetat så mycket med den, i olika genrer. Tidigare har jag varit snabbare, kanske alldeles för hastig. Jag har livnärt en familj som författare, jag har varit tvungen att vara produktiv. Den här romanen har jag jobbat med länge och jag känner att det varit av godo.
Berättelsen kretsar kring bilden av Dag Hammarskjöld som oklanderligt nationalhelgon, så som han framställdes under Björn Runeborgs ungdomstid. Huvudpersonerna Miranda och Henrik lär känna den blivande generalsekretaren när han går på läroverket i Uppsala och börjar dyrka honom på avstånd.
I takt med att han blir alltmer upphöjd och en för dem avlägsen och närmast fiktiv person växer också förälskelsen. I synnerhet för Miranda tar den sig närmast religiösa dimensioner.
TT Spektra: Det låter lite sorgligt. De upphöjer honom i stället för sig själva?
- Kanske upphöjer de sig själva med hjälp av honom, de räknar sig hans framgångar till godo. Det är lika mycket det.
TT Spektra: Vad skriver du på nu?
- Jag har en halvfärdig roman, sedan sysselsätter jag mig med paret Erlander, Tage och Aina. Jag har träffat dem en gång, och det här något speciellt med dem, som jag utforskar med den fiktiva berättelsen som verktyg. (TT Spektra)
