Det lilla ordet vart är på frammarsch. Kaxigt och offensivt breder det ut sig på bekostnad av var, det adverb som enligt traditionen betecknar befintlighet, medan vart är riktningsangivande. Var är du? och Vart går du? har vi fått lära oss att det skall heta.
När jag för snart fem år sedan tog upp det här problemet i Språkspalten, konstaterade jag att användningen av vart istället för var då var vanlig i talspråk och framför allt hos yngre. Så ser det fortfarande ut, men bruket har blivit allt vanligare. Nu förekommer det även hos vuxna. Och i skrift. Det förefaller som om fler och fler finner det naturligast med ett vart, oavsett om det handlar om riktning eller befintlighet. Var tycks leva farligt, åtminstone som adverb. På direkt fråga om vad ordet var står för, svarar tioårige Simon att ”var, det är sånt som rinner ur sår” …
Kanske vinner vart terräng därför att det uppfattas som tydligare och därmed som funktionellare än var. Risken finns för sammanblandning av ett slarvigt uttalat var med ett likaledes slarvigt vad. Jämför va (var) vill ni äta med va (vad) vill ni äta! Kanske känns det som en bra strategi att i‑ett sådant läge välja vart. Kanske är det därför som släktens femåringar med eftertryck sjunger: ”Blinka lilla stjärna där, hur jag undrar vart du är.”
Jag vet att många av Språkspaltens läsare uppfattar det ökande bruket av vart istället för var som störande. Dessvärre är det svårt att tro att utvecklingen går att hejda. Alltför många verkar i sitt tal redan ha tagit ställning för vart.
Och sanningen är ju den att det rent betydelsemässigt är egalt vilket man väljer. Engelskan använder where och franskan où för både riktning och befintlighet. Och i mitt västerbottniska tungomål heter det vars i båda fallen: vars är du? och vars ska du?
Betydelsesammanfall är emellertid inte allt. Det är som bekant också viktigt att undvika irritation. Åtminstone när det gäller skrift. Så med tanke på att läsbarhet och funktionell kommunikation bör vara ledstjärnor i allt skrivande är det nog klokast för oss alla att även fortsättningsvis ta hänsyn till de traditionella reglerna i‑valet mellan var och vart. När vi skriver bör vi skilja på riktning och befintlighet.
