Under hösten 2002 behandlade jag i denna spalt (10/11) ett ord som väckte ovanligt stort intresse, nämligen ordet färist som i sin konkreta betydelse står för ett galler i markplan som skall förhindra att boskap tar sig fram utan att det samtidigt hindrar framfarten för bilister och andra trafikanter.
Mina funderingar kring ordets ursprung, förekomst och böjning har engagerat många läsare. Framför allt är det ursprungsfrågan som väckt intresse, och jag riktar härmed ett stort kollektivt tack till alla som gjort sig besväret att skriva till språkspalten och som i många fall också ägnat sig åt efterforskning i saken både här hemma och i vårt grannland Norge.
De flestas associationer verkar nämligen ganska osökt gå till Norge när man börjar tala om ordet färist. Många påpekar att vi troligen lånat in ordet därifrån. Det norska ferist är vanligt förekommande på vägskyltar, något som många som bilat i Norge verkar ha lagt märke till.
Om ett sådant inlån skett i modern tid skulle det förklara NEO:s (Nationalencyklopedins) uppgift att ordet förekommit i svenskan sedan 1965, anser man. Och visst kan man förvånas över årtalsangivelsen - att jag också gjorde det visar mitt utropstecken inom parentes efter årtalet i novemberspalten.
Nu kan det ju faktiskt vara just så att vi först vid denna tidpunkt började använda ordet färist mer allmänt i standardspråket (rikssvenskan). Ett sådant antagande understöds av Börje Lindén vid Sveriges lantbruksuniversitet i Skara. Han berättar att moderniseringen av betesdriften på 1960-talet förde med sig ett behov av funktionellare hinder för boskapen än grindar:
"Med traktordriften uppkom behovet av en säker anordning som tillät att man slapp besväret med att öppna och stänga grindar, samtidigt som djuren inte fick komma ut ur det inhägnade området", skriver han och fortsätter: "Detta ledde till introduktionen av färisten. Innovatörer inom det svenska lantbruket hämtade mig veterligt idén från Norge."
Här får vi alltså en förklaring till att färisten blev vanligare i svenskt standardspråk under 1900-talets senare hälft och därmed kunde få en plats i en allmänspråklig ordbok.
Det är naturligtvis också både möjligt, och troligt, att inspirationen till den svenska färisten då kom från Norge, men att ordet färist använts regionalt i Sverige långt tidigare råder det inget tvivel om. Dels har vi dialektordbokens vittnesbörd, dels berättar många brevskrivare att ordet varit relativt vanligt på olika håll i landet åtminstone under hela 1900-talet.
Särskilt vanligt tycks det ha varit på Gotland, men också annorstädes har färistar både förekommit och benämnts.
Siv Strömquist
