Vart tredje år blir språkpolitiskt ansvariga tjänstemän på Regeringskansliet nervösa. Europarådets expertkommitté för minoritetsspråk anländer. Den inspekterar hur Sverige lever upp till sina förpliktelser för de fem officiella minoritetsspråken finska, jiddisch, meänkieli (tornedalsfinska), romani chib och samiska. Sedan levereras rapport till rådets ministerkommitté som utfärdar rekommendationer.
För ett par veckor sedan kom den fjärde rapporten. Betyg: med tvekan godkänt. Nya språklagen från 2009 får beröm, liksom lagen om nationella minoriteter från 2010. Mycket positivt är att antalet kommuner med särskilda rättigheter för finska mer än sexdubblats.
Men skola och utbildning underkänns. ”Utbildningssystemet förlitar sig alldeles för mycket på så kallad modersmålsundervisning som i allmänhet är otillfredsställande och i många fall rent symbolisk.”
Två timmar modersmål i veckan för minoritetsspråkstalare räcker inte. Europarådet kräver satsning på tvåspråkiga klasser eller skolor så att man också kan läsa kemi, historia eller geografi åtminstone delvis på finska, samiska eller meänkieli. Lärarutbildningen är dålig eller obefintlig. Och det svenska högskolesystemet med sin autonomi och marknadsanpassning klarar inte att upprätthålla minoritetsspråken som universitetsämnen.
Europarådets kritik är relevant inte bara för minoritetsspråken. Den gäller lika mycket Sveriges tredje största språk efter svenska och finska, det vill säga arabiska, eller andra stora svenska språk som persiska, kurdiska och turkiska.
Men för så kallade invandrarspråk finns ingen inspekterande instans – svensk eller europeisk. I gammaldags eurocentrisk anda räknas de inte till europeiskt kulturarv och blir styvbarn i Europas språkpolitik.
På den punkten är den europeiska minoritetsspråkskonventionen från 1992 föråldrad. De som skrev den tänkte på minoritetsspråk främst som modersmål och förstaspråk för en geografiskt väl avgränsad grupp, gärna i majoritet i sin region. Paragraferna formades därefter.
Det stämmer knappast för något svenskt minoritetsspråk idag, än mindre för invandrarspråk. Globaliserade samhällen fungerar inte så. Dags alltså för minoritetsspråkspolitiskt nytänkande.







