Många av Språkspaltens läsare förfasade sig när jag i min senaste spalt (9/1) citerade Svenska Akademiens ordbok (SAOB) och skrev om pepparkaksmått att de är ”värktyg (av plåt) varmed stycken […] uttages […] för gräddning”. Hur kan det bli stavfel i Språkspalten? har man frågat sig. Vet hon inte hur verktyg stavas?

Jo, visst vet jag det. Men när jag skrev det här citatet följde jag en regel som jag i alla år inpräntat hos uppsatsskrivande studenter. Regeln lyder: Citat markeras med citattecken före och efter det citerade. Och – och detta är viktigt – allt som står inom citattecknen ska vara exakt återgivet, så som det står i källan.

Ibland tar det emot. Till exempel om något i den citerade texten avviker från det man som skribent vet är korrekt. Det kan röra sig om faktafel, felstavade ord eller kanske andra språkfel. För att visa att man uppmärksammat detta kan man då infoga ett sic (latin för ’sålunda’, det vill säga ungefär ’så här står det’) eller sic! eller kanske bara – om man är säker på att läsaren förstår det – ett utropstecken.

Varför gjorde jag då inte det? Därför att jag var så säker på att alla skulle förstå att texten inom citattecknen inte var min, att den var ett ålderdomligt exempel ur SAOB. Dessutom, och det var min starkaste bevekelsegrund, blev det mindre snyggt på textytan och därmed mindre läsbart med ett inskott efter ”värktyg” eftersom det som följde var en parentes: ”(av plåt)”. Praxis är nämligen att sic, sic! eller ! med den här funktionen ska omslutas av parentes …

Nu hade det förstås inte blivit fullt så förskräckligt som det låter. Det finns nämligen en annan regel som säger att om skribenten vill göra ett eget tillägg inne i ett citat så ska detta placeras inom hakparentes, en sådan som jag använt i mitt citat i den här textens första stycke för att markera uteslutning i citat. Det hade alltså inte blivit parentes på parentes utan först hakparentes och sedan vanlig parentes.

Mycket bättre hade inte det blivit. En klok skribent skulle i det här läget ha avhållit sig från att citera. Om jag i stället hade valt att återge ordbokens information med egna ord hade det ju inte uppstått något problem. Förutsatt att jag stavat rätt, förstås.

TESTA SvD:S SPRÅKQUIZ Hur bra är du på svenska språket?