SPRÅKSPALTEN | Bortglömt ord

Per Gedin frågade mig för en tid sedan varför ordet sykofant inte fanns upptaget i SAOL trots att vårt moderna samhälle är fullt av sykofanter. Jag tvingades erkänna att jag inte visste vad en sykofant var. Var det inte en benämning på något obehagligt? Eller var det den där tingesten som slog försäljningsrekord på en kvalitetsauktion häromåret? Nej, det var en olifant. (Olifant är en gammal form av elefant och också namnet på jakthorn av elfenben.)
Den obehagliga sykofanten lämnade mig ingen ro; jag var tvungen att ge mig ut på jakt.
Enligt SAOB är den nutida betydelsen ”angivare”, ”bakdantare”, ”lismare” eller ”utpressare”.
Exempel på ordets användning finns hos Strindberg och andra 1900-talsförfattare. Verbet sykofantisera och adjektivet sykofantisk har mer snäva betydelser än motsvarande substantiv och betyder helt enkelt ”baktala” och ”baktalande” och därmed förrädisk. I engelska lexikon anges huvudbetydelsen till ”sycophant” vara angivare eller parasit.

När man söker kunskap om varifrån ordet sykofant härstammar blir det hela intressant och man kan följa spännande historiska spår. Den bokstavliga betydelsen är ”fikonvisare” och ordboken anger att denna sannolikt har att göra med en obscen gest. Vad är det nu för obscent med fikon? Jo, i flera europeiska språk finns uttryck med betydelsen ”att göra fikonet”. För att göra denna gest sätter man tummen mellan pekfinger och långfinger. Därmed anspelar man på den kvinnliga kroppsdel som i den senaste SAOL heter ”snippa”. Gesten att låta någon se fikonet är alltså ett uttryck för förakt och hån. I en text från 1618 berättas om en son som smädade sin moder, han ”giorde gäckerij aff henne, och lät henne see fikonen.”
Aha. Nu kan jag äntligen kan förstå ett uttryck som användes mycket i min barndom och som alltid vållade mig huvudbry. Jag har nämligen alltid älskat fikon. I Pelle Holms Bevingade ord föreslås att Zackarias egentligen är den bibliske Sacheus som för att få se Jesus klättrade upp i ett mullbärsfikonträd. Han blev
dock tillsagd av Jesus att klättra ned. Kanske yttrade då någon ovän spefullt: ”Fick du fikon, Zackarias?” Fast denna tolkning är nog mycket osäker eftersom uttrycket först dök upp under 1800-talet.

Men den ursprungliga innebörden av sykofant, nämligen ”fikonvisare” har inte bara obscena associationer. I Nordisk familjeboks uggleupplaga står att en sykofant är en angivare ”af fikontjuvar eller av personer, som plundrat fridlysta fikonträd. I alla händelser erhöll ordet sedan betydelse af en falsk angifvare eller åklagare, hvilken för att utpressa penningar af förmögna medborgare angaf dem för diktade förbrytelser eller hotade med sådan angifvelse.....Själfva smickrade sykofanterna sig med att vara ”folkets hundar”, hvilka höllo vakt öfver det allmänna bästa.”
I Nationalencyklopedin återges samma innebörd av ordet - men på en torrare prosa.
Det finns således två innebörder av ”fikonvisare”. Längre kom jag inte i min jakt på sykofanten. Jag kan dock konstatera att sykofanter är högst obehagliga personer som fortfarande lever och har hälsan.