”Skum släckare”, ”kul glass”, ”rök fritt”, och så klassikern ”brun hårig sjuk sköterska”. Säkert har ni sett de roliga exemplen som cirkulerar i olika medier. Länge var webbplatsen www.skrivihop.nu en samlingspunkt för personer som ville visa upp – och ondgöra sig över – sammansättningar som faller isär i skrift. När grundarna började uppfatta tonen på sajten som missriktat elitistisk och lade ner verksamheten tog andra över. 63500 gillar nu gruppen Sverige mot särskrivning på Facebook.
Samtidigt är särskrivning språkvetarnas favoritexempel på normbrott som egentligen inte är särskilt allvarliga. I sammanhanget är det ofta tydligt vad som menas. Att det ibland blir komiskt är knappast ett hinder för förståelse. Normen att skriva ihop är dessutom inte så väldigt gammal i svenskan. Så sent som vid mitten av 1800-talet varierade bruket mellan särskrivning, hopskrivning och bindestreck. På många andra språk låter man orden förbli separata, och det fungerar också.
Men hur uppfattas egentligen texter där det står ”inkomst källa” och ”total förbud” i stället för ”inkomstkälla” och ”totalförbud”? I en uppsats från Uppsala universitet har språkstudenten Zandra Flygh undersökt just effekten av särskrivningar. Två grupper har fått läsa samma text (från en blogg), den ena med och den andra utan särskrivningar. Sedan har de fått svara på frågor om texten – och om författaren.
Studien ger inget stöd åt att särskrivning skulle påverka begripligheten. Texten med ”folkhälso argumentet” bedömdes som lika lätt (ja till och med lättare) än den med ”folkhälsoargumentet”. I stället hittar vi de stora skillnaderna i synen på författaren. De som läste den särskrivna texten uppgav lågt eller mycket lågt förtroende för avsändaren medan de som läste samma text utan särskrivningar förhöll sig neutrala.
Att särskrivningar skapar missförstånd och försvårar förståelse stämmer alltså inte. Däremot kan de ställa till andra problem, och då snarast för skribenten. Läsarens irritation över den språkliga missen övergår till negativa tankar om den som skrivit. Även harmlösa normbrott kan på så sätt få stort signalvärde. Ett skäl så gott som något för att skriva ihop, för den som vill bli hörd.
Anna-Malin Karlsson är professor vid Institutionen för nordiska språk vid Uppsala universitet.sprakspalten@svd.se
