Studieförbundet Sensus, med nära anknytning till Svenska kyrkan, meddelade för ett par veckor sedan att man använder tre personbetecknande pronomen i tredje person singular: hon, han och hen. Hen är könsneutralt, varken man eller kvinna eller båda på en gång. Den som söker jobb hos Sensus kan välja att registrera sig som hen.
Könsneutralt pronomen har debatterats sedan 1970-talet, då det blev omöjligt att på gammalt sätt använda han könsneutralt. Språkvårdare föreslår i princip tre olika vägar. Bäst är oftast omskrivningstrategier. Man kan till exempel göra om singular till plural. ”Studenter kan få skriva provet i ett enskilt rum om de kan ange särskilda skäl” skriver universitetsledningen istället för ”En student...”, trots att den senare formuleringen kanske är mer logisk.
I korta och formella texter går det också bra med han eller hon – eller hon eller han; rekommendationen är att växla så att inte det ena könet hela tiden kommer före det andra: ”...om hon eller han kan ange särskilda skäl”. Men i längre texter blir det otympligt att upprepa denna treordsfras.
En tredje möjlighet är den. ”En student kan få skriva provet enskilt om den kan ange särskilda skäl.” Det låter inte alltid så bra, men har prövats länge och ligger nära den allmänt använda den-som-konstruktionen: ”Den som vill skriva enskilt måste ange särskilda skäl.”
Däremot avråder flertalet språkvårdare uttryckligen från nya könsneutrala pronomen som haon eller hen. ”Det är svårt att lansera pronomen från ingenting i ett så stabilt språksystem som svenskan” skriver Språkriktighetsboken.
Har kyrkan alltså bestämt sig för att trotsa språkvårdarna? Det kan se så ut, liksom i inlägg från andra hen-förespråkare, inte sällan med anknytning till queerteori.
Men Sensus förslag handlar om något annat. Språkvårdarna diskuterar pronomenvalet när man inte vet vem pronomenet syftar på – det kan vara en man, det kan vara en kvinna. Sensus och queerfolket förespråkar ett pronomen som syftar på en specifik person som varken vill beteckna sig som man eller kvinna. De avskaffar inte två kön utan inför ett tredje.
Om någon ska följa queergrammatiken måste alltså hon, han eller hen välja mellan tre pronomen.
