Svenskarna har svårt att ta sig ur enspråkstänkandet. Den tanken inställer sig snabbt när man läser Språkrådets årsrapport till regeringen (se SvD 27 februari).
Vi får så lätt för oss att ett språk står i vägen för ett annat. Välkända exempel är modersmålsundervisningen för invandrarbarn och engelskan på universiteten. ”Bara svenska!” ropar enspråkstänkarna i det första fallet, i det andra ”Bara engelska!”
Språkrådsrapporten lyfter ett annat exempel. Numera får nästan alla döva och hörselskadade barn tidigt inopererat ett så kallat snäckimplantat. Därmed kan de uppfatta – och lära sig – talade språk. Men implantaten ger inte alla barn fullständig hörsel. Många behöver också från mycket tidig ålder det svenska teckenspråket.
Utvecklingen av svenska och teckenspråk kan stödja varandra – på samma sätt som när invandrarbarn lär sig både svenska och sitt modersmål. I praktiken ställs de två språken ofta i motsättning till varandra, till olycka för barnen.
En annan lärdom av rapporten är att språkpolitik är så mycket mer än kulturpolitik. Rapporten går till kulturdepartementet. Men Språkrådet efterlyser insatser inom utbildnings- och integrationspolitik: satsningar på undervisningen i modersmål och svenska som andraspråk, starkare ställning för universitetssvenskan. Risken finns att språkpolitiken marginaliseras genom att avfärdas som en kulturfråga.
Det har i sin tur att göra med en djupare fråga: språkpolitikens ideologiska grund. Mellan raderna kan man nog utläsa tre tämligen väsensskilda ideologier.
Dels mänskliga rättigheter: alla som bor i Sverige har rätt till svenska och till sitt modersmål. Dels ett praktiskt socialt ingenjörstänkande i god svensk tradition: språkliga resurser måste fördelas så att alla kan fungera språkligt fullt ut i det svenska samhället. Dels ett kulturarvstänkande, ytterst med rötter i nationalromantik: såväl svenska som nationella minoritetsspråk är kulturarv att värna och vårda.
Att blanda olika utgångspunkter kan verka ogenomtänkt. Men tvärtom är det ofta god praktisk politik. Så se upp med för mycket kultur!
Språkrådet påpekar också att det går framåt för de fem nationella minoritetsspråken, men att de är dåligt kända bland allmänheten. På svd.se har jag sammanställt en tipsrad om minoritetsspråken. Pröva gärna dina kunskaper där! (se länk till höger)
