SPRÅKSPALTEN | Söndag 7 november
”Sanera svensk media!” läser jag i en annons och erinrar mig då ett läsarbrev från Tord Strömkvist som vill att jag i språkspalten skall ta upp det irriterande bruket av just konstruktionen ”svensk media”. Och visst verkar det vara dags igen att skriva om media, detta mediernas älsklingsord.
”Svensk media” är en anomali. Eftersom ordet media är pluralis (flertal) av det latinska medium måste det heta svenska (med -a på slutet) media. Det är bara att jämföra med andra uttryck med ett substantiv i pluralis som föregås av ett adjektiv. Vi säger och skriver inte ”daglig tidningar” utan dagliga tidningar. Vi konstrar heller inte till billiga böcker till ”billig böcker”, så varför då formulera en fras som ”svensk media”?
Svaret är naturligtvis att ordets ursprung är okänt för den som säger eller skriver så. Vår språkkänsla fungerar i allmänhet bra, men den är inte programmerad för utländska ord, i synnerhet inte om orden kommer från ett för oss - numera - så ovanligt språk som latinet. Vår inbyggda grammatik
reagerar helt enkelt inte på att media är en pluralform. Därför blir det fel.
För den som vill undvika att irritera läsare och lyssnare - eller att skylta med sin okunskap - finns alternativet svenska medier. Om det latinska ordet medium får den svenska böjningsändelsen -er, minskar eller försvinner riskerna för ett felböjt adjektiv. Detta är också den strategi som svensk språkvård rekommenderar: ordet medium bör helst heta medier i pluralis. Och vill man trots allt använda det latinska media, till exempel som beteckning för branschen i största allmänhet, så måste man komma ihåg att ordet betecknar flertal och behandla det därefter.
Ordet medium ställer till besvär även i ett annat avseende. Om man vill göra sammansättningar där ordet ingår som första led, måste man komma ihåg att ord som slutar på -ium alltid får ett -e som sammansättningsfog. Det skall alltså inte heta ”mediasanerare” (samma annons!) utan mediesanerare.
Om man använder a-formen i en sammansättning får det en lustig effekt, återigen
därför att media är pluralis. I de flesta andra sammanhang reagerar språkkänslan omedelbart om man försöker bilda ett sammansatt substantiv med en inledande pluralform. Eller vad sägs om ”journalisterutbildning” och ”texterbank”? Journalistutbildning och textbank skriver vi utan att tveka. Lika självklart borde det vara med mediesanerare. Det heter ju också exempelvis medieprogram och mediemagasin.
Kanske vore det inte så dumt att, som den åberopade annonsen föreslår, sanera svenska medier - och då inte bara med avseende på faktafel. Även språkfel bidrar till att urholka förtroendet för branschen. För hur kan man vara säker på att den som slarvar med språket inte också slarvar med fakta?
