I ett mejl till språkspalten skriver Lars Göran Asmundsson att han med intresse iakttar hur den allmänna osäkerheten breder ut sig kring hur man skriver det som vi i dagligt tal uttalar som ”dom”. Och han är inte ensam. Många undrar. Variationen mellan de och dem , särskilt efter prepositioner som för , till och åt , förefaller godtycklig. Finns det några regler?

Det är inte helt lätt att svara på detta, men jag försöker med ett tredelat svar. För det första är grundregeln för variationen mellan de och dem att det skall vara de om pronomenet står som subjekt, dem om det står i objektsställning eller efter preposition (jfr de kom och hon sjöng för dem ).

I ett andra steg får man ta hänsyn till om pronomenet följs av en som-sats. I subjektsställning blir regeln densamma ( de som kom var nöjda ) men i objektsställning och efter preposition kan numera både de som och dem som användas ( hon sjöng för de/dem som kom ) även om de som lärt sig sin grammatik i den gamla skolan kan svära på att det borde vara dem här och inget annat, allt enligt huvudregeln.

Ett av skälen till att variationen tillåts är att de som kan uppfattas som ett fast uttryck och att det därmed blir oböjligt. Ett annat att konstruktioner som för de som skulle kunna tänkas innehålla ett underförstått substantiv ( för de personer som ); de skulle då i praktiken vara en bestämd artikel – och därmed oböjligt. Att båda uttryckssätten är accepterade framgår av såväl Språkriktighetsboken (2005) som senaste upplagan av Svenska Akademiens ordlista (2006). I den senare speglas valfriheten av exemplet brevet riktar sig till dem (äv. de) som har barn .

Det är emellertid viktigt att här rätt förstå det lilla ordet även – och här kommer det tredje ledet i mitt svar. Ett ”även” i Svenska Akademiens ordlista markerar att formen rekommenderas i andra hand.

Alternativet för dem som bör alltså fortsatt ha högsta prioritet hos dem som vill väcka så lite irritation som möjligt hos sina läsare. Och det finns ju knep. Byt ut de/dem mot till exempel vi/oss , och genast klarnar det. ”Detta är viktigt för vi som bor i området” känns fel, eller hur? För oss skall det vara och följaktligen också för dem .

Men faktum kvarstår . Valfrihet råder. Min absoluta övertygelse har emellertid alltid varit att eftersom de flesta tycks acceptera formuleringen för dem som − även om de själva skriver ”för de som” − så är den att föredra. Men ibland går språkutvecklingen fortare än man anar.

När jag i en språkspalt tidigare i år använde uttrycket ”Tänk bara på alla dem som skriver” hörde en läsare av sig och tyckte att grova grammatiska fel av det här slaget inte hörde hemma i en språkspalt … Den slutsats man får dra är att risken för kommunikativa störningar förorsakade av valet mellan för de som och för dem som är stor, även om man följer den traditionella regeln. Tala om Scylla och Charybdis!