I en tidigare språkspalt presenterade Olle Josephson Jan Svanlunds undersökning av lexikal etab-lering, det vill säga hur nya sammansättningar kommer in i språket. Jag tänker fortsätta på detta intressanta spår som idag inte leder till en sammansättning utan till en lexikal nyetablering av ett gammalt ord. Den 6 december kunde vi möta nyetableringen på två ställen i denna tidnings kulturdel. Först i en artikel som diskuterade matbloggandet. Verbet ”matblogga” var för mig ett nytt ord, men som sammansättning inte alls svår att förstå. I artikeln om matbloggandet stod att ”när amatörer tillåts sätta sin prägel på matkulturen växer en ny estetik och ett obrytt gör-det-själv-förhållande till mat fram på nätet.” Obrytt?

Om man sedan bläddrade vidare i söndagstidningen stötte man på en artikel om Moderna museet i Malmö. Där talade sig museichefen varm för museet och uttryckte sin förhoppning om 150000 framtida besökare årligen. Han var entusiastisk inför tanken på Malmö som konstcentrum och fast det regnade framställdes han som ”obrydd om geggan utanför”. Obrydd?

Som läsare blev jag brydd av obrydd – ett ord som jag varken sett eller hört förut. Men i SAOB står det faktiskt upptaget, dock följt av ett korstecken som antyder att det ansågs ha föråldrad betydelse eller användning. Så år 1924 då artikeln i SAOB om brydd skrevs var alltså ordet redan passé och den föråldrade betydelsen angavs vara ”icke oroad eller störd, som lämnats i fred eller ostörd av tankar, obekymrad, obesvärad, sorglös.”

Men ordet i just denna användning används tydligen åter. Det förekommer ofta på olika bloggar som jag hittat med hjälp av Google. Men varför denna nyetablering? Om brydd vore populärt skulle ett bruk av negationen obrydd kanske inte förvåna. Men ordet brydd, i SAOB:s tolkning från 1924 ”osäker, eller oviss om hvad man skall göra eller huru man i det gifna fallet ska bete sig” eller ”i en kinkig eller brydsam eller svår belägenhet, illa ute, illa däran” är inte särskilt populärt. I en sammanställning av tidningstext från 1998 förekommer ytterst få träffar.

Varför vinner då obrydd i popularitet? Kanske har nyetableringen av ordet snarare ha göra med det likaledes populära och besläktade uttrycket ”bry sig”? Vem bryr sig? Inte de obrydda, men kanske en och annan brydd språkvetare.