Heter den nyfödda Adrian, Klara, Max eller Eva? Eller hellre Tess, Melker eller Noel? I det förra fallet bör föräldrarna vara praktiskt lagda, i det senare tänker de i estetiska kategorier.
Det är ett av resultaten i Emilia Aldrins doktorsavhandling ”Namnval som social handling”, framlagd i Uppsala den 29 april. Aldrin har letat upp föräldrarna till över 600 barn som föddes i Göteborg våren 2007 och undersökt namnmotiveringar.
I enkäter och samtal framträder fyra skalor som föräldrarna orienterar sig efter när de väljer de 239 olika tilltalsnamnen – spridningen är större än i tidigare generationer. Den första handlar om vanlighet. En knapp fjärdedel föredrar uttryckligen det vanliga: Axel, David, Emil, Anton, Elin, Ida, Sara, Julia. Nästan lika många vill vara originella: Emrik, Valle, Dexter, Melanie, Timothy, Bendix, Savannah.
På en annan skala positionerar sig 185 traditionalister, Gustav, Oskar, Erik, Anna, Sara, Kristina, gentemot 85 trendföräldrar, Mio, Smilla, Milla, Liam, Nelly, Theo, Melvin och Ella.
Den tredje skalan gäller svenskt, internationellt och utländskt. Bara 23 föräldrar åberopar svenskheten för valet av Björn, Åsa, Loke, Embla, Valter eller Frida. (Att en del av dessa namn historiskt sett kanske inte är så svenska är en annan historia.) Dubbelt så många väljer medveten anknytning till en kultur utanför Sverige: Kimi, Bianca, Malick. Och tre gånger så många vill vara allmänt internationella med Rut, Lucas (c-stavning!), Leo, Olivia och Jack.
Den fjärde skalan är alltså den praktisk-estetiska. Den estetiska aspekten är viktig för så många som 329 föräldrar men tar sig skilda uttryck. Buster, Sigge, Tuva, Tess anses tufft. Charles, Jack och Melker är coolt, Katja och Ebba kaxigt, Alice, Alma, Beatrice, Carl, Elmer, Lina är mjukt.
Skalorna kombineras. Den originella traditionalisten ger barnet ett 40-talsnamn som Allan, Görel eller Siv. Ju högre utbildade och ju äldre föräldrar, desto mer traditionellt och vanligt. Ju yngre mammor, desto originellare namn. Mellangamla mammor är trendkänsligast.
Men skillnaderna är små mellan olika åldrar och socialgrupper, skriver Aldrin. Namnval är inte så klassbundet längre. Vi namnger utifrån föreställningar om identiteter och livsstilar vi vill föra vidare. Klassamhället må bestå, men språkvanorna individualiseras.
