Dagens språkspalt kan kanske uppfattas som rena pölsesnacket. Men jag vill ändå utveckla några tankar om ett ord, som tack vare Torgny Lindgrens enastående roman just nu ofta förekommer på kultursidorna. Jag tänker på ordet pölsa.

Min skolmat kännetecknades knappast av någon kulinarisk finess, och värst av allt var pölsan. Enbart ordet framkallar fortfarande rysningar. Var det bara 50-talets stockholmska skolkök som inte förmådde göra rätten rättvisa? Eller är det faktiskt något med själva ordet?

Pölsa har omstritt ursprung, men är utan tvivel ett gammalt nordiskt ord. Tänk bara på de varmkorvar som säljs av Den danske pølsemand. Det finns många intressanta exempel på att ordet varit med i svenskan länge. Vid sekelskiftet - det mellan 15- och 1600-talen - kunde man, i stället för att uppmana någon att "smida medan järnet är varmt" säga: "Tu skal äta pölsan medhan hon är varm." Och tanken att "lagom är bäst" kunde på 1700-talet uttryckas i mattermer: "Måttelig pölsa är bäst."

Ordet pölsa har tidigare inte bara varit namn på en maträtt utan också syftat på ett "korvigt veck på klädesplagg". Kläder som korvar sig och känns klumpiga är just bylsiga - en ordsläkting förmodar jag. Pölsa kunde också beteckna den stoppade valk som kunde sitta längst ner på ett livstycke och på vilken man kunde hänga en kjol.

Men själva ordet? Kan det innehålla ett phonesteme som skapar obehagliga associationer? Kan det vara något med kombinationen ls? Detta motsägs av det faktum att det inte finns några negativa associationer knutna till ord som räls, valsa eller hälsa.
Ett phonesteme är ett samband mellan ett konsonantkluster och en viss innebörd. Åsa Abelin har i en avhandling från 1999 visat att svenskan har vissa ljudkombinationer som i sig kan tillskrivas innebörd. De flesta svenskar skulle bli upprörda över att kallas fnölp - även om de aldrig hört ordet förr. Det är nog inte bara ljudlikheten med tölp som gör att det nya ordet tolkas negativt. Fn har enligt Abelin pejorativ betydelseladdning - tänk bara på innebörden i ord som fnas, fnask, fnatt, fnoskig och fnyk.

Språkbrukare använder ords ljudsammansättning för att framkalla associationer på en delvis annan grund än vad vi ofta kallar den egentligt språkliga. Den utgår från en analys av vissa ljudsymboliska drag hos konsonantkluster, och också av vokaler. Abelin har konstruerat en modell som dels förklarar hur ljudsymbolik är en central del av språket, dels tydliggör semantiska aspekter på svensk ljudsymbolik.

Pölsa betyder enligt Nationalencyklopedin 1) hackmat av hjärta, lungor och sämre köttbitar som inte kunde sparas efter slakten; korv av sådan hackmat jämte korngryn; 2) maträtt av malt, kokt fläsk, korngryn, hackad lök och kryddor. Oktober månad kallades pölsemånad. Och vad pölsesnack är kan man gissa - struntprat.

Viveka Adelswärd