Med anledning av att det 35:e bandet av SAOB utkommit skriver Lennart Larsson i senaste numret av tidskriften Språk och stil om några problem som ordboksredaktörerna brottats med under de 110 år som gått sedan ordboken började komma ut. Det är mycket som hänt under dessa år. Stavningen har ändrats och många ord som nu är vanligt förekommande hann inte in i de tidigare häftena av SAOB – som till exempel data och dator. Lennart Larsson lyfter fram genusaspekten och problem med ord som idag uppfattas som nedsättande och kränkande. Larsson jämför den artikel som trycktes 1947 och behandlade ordet ”neger” med den som skrevs 2003 om ordet ”tattare”.
Han finner att dagens ordboksredaktörer är väl medvetna om hur viktigt det är att ge en korrekt bild av ord som är förknippade med föreställningar om gruppers olika värde utan att underblåsa och föra vidare sådana föreställningar. Redaktören för ordet ”tattare” har tydligt angivit att ordet används i en värdeladdad, nedsättande betydelse. Valet av exempel ger också både en klar bild av fördomarna och av kritiken mot dem.
Jag tänker dock varken på genusaspekter eller kränkningstilltal när jag girigt slänger mig över SAOB:s senaste band. Lyckokänslan när jag försiktigt sprättar upp de tio häftena är stark. Jag vill bara upptäcka. Som en snaskoman i en gottaffär överväldigas jag av alla dessa läckra ord! Skulle det inte passa med en fin tulubb i vinterkylan, det vill säga en ”lång, pälsfordrad överrock”? Och visst vill jag ha en trottör till resan till Rom i vår. Det är en ”kortare och lättare, rakt skuren promenadklänning”. Ordet transare har inget med transpersoner att göra utan syftar på fartyg som tillhörde Rederi AB Transatlantic. Fjärran hamnar och exotiska laster!
Det kommer nya ord in i svenskan och några av dem är tsunami, tubsocka, turbo, tv, trend och tokamak. Tokamak? Det är en ”reaktor för undersökning av möjligheten av utvinning av kärnenergi genom fusion.” Trailer, trainee och transistor tillhör också de 1900-talsord som fått fäste i SAOB. Kommer de att leva ett långt liv i‑svenska språket? Eller kommer de en gång att kännas lika ovanliga som toppera, ”ingå en överenskommelse; gå med på något” och tramera, ”intrigera; anstifta konspiration”?
