Det ska vara en underdog i Melodifestivalen i år. I SvD den 9 mars utforskades fenomenet med deltagare som på förhand ser ut som förlorare men som blir älskade favoriter.
Enligt Nationalencyklopedins ordbok, en bra källa till ords betydelse, är underdog en ’underlägsen eller svag person’. Det stämmer knappast på Thorsten Flinck och Björn Ranelid. Har det skett en betydelseförändring? Och hur kan man ta reda på det?
Man kan göra som ordboksredaktionerna själva, använda korpusar. En korpus är en digitaliserad samling texter. Språkbanken vid Göteborgs universitet har nyligen sammanställt en stor mängd presstext, facktext, populärvetenskap, romaner, brev, bloggtexter och mycket mer, så att man kan söka i allt på en gång. Samlingen kallas Korp och nås på spraakbanken.gu.se
I Korp finns drygt 300 belägg på underdog, främst från tidningar och i bloggar. I sökresultatet visas en sträng med några ord före och efter. Det gör att man kan bilda sig en uppfattning om ordets betydelse. I GP från början av 2000-talet står ”han är på en gång både åsiktssnobb och underdog” och ”Italien är favorit och Bulgarien underdog”.
Man kan alltså vara underdog socialt eller idrottsligt, och det verkar vara motsatsen till snobb eller favorit. En underdog beskrivs som charmig och som någon alla älskar.
Några år senare förekommer underdog tillsammans med ord som kämpar, vinna, och revansch.
I bloggtexterna är det än tydligare att en underdog utmanar, tar hem allting, presterar över sin förmåga, är rebell och till och med oupptäckt geni. Vid sidan av ordbokens betydelse handlar det nu också om att ge igen, få upprättelse och visa sig vara bättre än alla tror.
Korpusar visar hur ord faktiskt används, och de nyaste beläggen säger något om hur ordet sannolikt uppfattas i dag. Korpusar kan på så sätt vara en hjälp för den som själv skriver, men är också roliga verktyg för den som är intresserad av språkets utveckling.
Sedan bloggtexterna kom med ger Språkbankens korpusar en bredare bild av den skrivna svenskan, men fortfarande fattas vardagliga samtal, och privata texter. Mycket hamnar alltså vid sidan när språket ska beskrivas.










