SPRÅKSPALTEN | Slangord

Min bil är faktiskt rätt kajko, klagade en doktorand nyligen. Jag hajade till och fick vittring på ett för mig nytt ord. Jag förstod att det inte var särskilt bra att vara kajko, men det fanns något roat i tonfallet hos den klagande som fick mig att bli nyfiken. Jag anade att det nya ordet kunde ha en spännande bakgrund. Vad betydde det? Varifrån kom det? Vilka var dess släktingar?
I Norstedts - och Ulla-Britt Kotsinas - svenska slangordbok från 1998 står kajko upptaget med två betydelser. Den första är "knäpp, galen, korkad, otrevlig, dålig". Den andra är "fel". Exemplet lyder: "det är nå"t kajko med datorn". Det var alltså inte bara nåt fel på bilen; den var också litet galen. Människor och maskiner som är litet knäppa och galna kan vi ju faktiskt tycka om, trots att de ställer till förtret. Det var nog detta det roade tonfallet hade signalerat.

Kajko var ett nytt ord för mig, men faktum är att det inte alls är särskilt nytt - åtminstone inte som slangord. Redan i Gösta
Bergmans Slang och hemliga språk från 1964 finns adverbet kajku medtaget med betydelsen "slut, färdigt". "Nu ä de kajku me mej" anges som exempel med hänvisning till Arthur Thesleffs bok Stockholms förbrytarspråk och lägre slang 1910-1912. Ett tilllägg förklarar att ordet sannolikt kommer från finskans kaikki.
Trots att jag inte får några träffar på ordet i de vanligaste tidningskonkordanserna så måste det vara rätt allmänt känt i betydelsen "fel på", "dålig". Varför skulle annars Svenska Kommunförbundet använda det? År 2003 gav nämligen förbundet ut en bok med titeln "Kajko kaj? Tillståndsbedömning av kommunala kajer". I den redovisas enligt beskrivningen en enkätundersökning. Undersökningen rörde vilka olika typer av kajer som förekommer, hur de är konstruerade och vilken ålder de har. Undersökningen syftade till att underlätta för kommunen att uppskatta framtida underhållskostnader för just kajer. Kajko kajer kan kanske konstituera kommunala kostnadskatastrofer.

När jag nu hade fått grepp om ordets
betydelse dök nästa fråga upp. Varifrån kommer det? Kan det ha släktskap med kajka? Är kajko rent av en konstruktion i likhet med lattjo, mysko eller fyllo? Suffixet -o är fortfarande produktivt - tänk på vardagliga ord som pretto, hygglo. Men kajko och kajka verkar inte ha mer gemensamt än att de bägge kommer österifrån.
Kajka härstammar från estniskans kaikuma som betyder "vackla" och "gunga". Och vacklar och gungar gör man ju när man kajkar runt, kajkar omkring eller kajkar sig fram. Ursprungligen har verbet enbart använts om problem i samband med att ta sig fram på vatten. I ordböcker står betydelser som "att ro eller segla med besvär" och "att med möda taga sig fram i båt i motvind". Numera kan man även kajka på land. Så gör det fotbollslag som nyligen enligt Svenska Dagbladets sportsidor är dömt att "kajka i div I för andra året i rad".