SPRÅKSPALTEN | 4 april
Tågstation, vad är det? Det heter väl järnvägsstation, eller hur?
Terrorattentaten i Madrid för några veckor sedan ledde till en ökad användning i svenska medier av ord med anknytning till tåg och järnvägar. Göran Granath i Uppsala lade då märke till att det gamla hederliga ordet järnvägsstation i många fall fick stryka på foten för det kortare tågstation, något som kan förefalla onödigt. ”Om man tycker att järnvägsstation är ett för långt ord så kan man väl rätt och slätt skriva station”, anser han.
Det är sant att Atochastationen i Madrid, liksom Centralstationen i Stockholm, är järnvägsstationer, enligt det etablerade språkbruket. Men ordet tågstation är inte en alldeles nyuppfunnen variant. Jag har i många år hört studenter använda det. Valet mellan ordböckernas järnvägsstation och ett ungdomligt talspråks tågstation verkar vara en generationsfråga.
Visst går det bra att säga och skriva station i stället för järnvägsstation, förutsatt att sammanhanget klargör att det rör sig om en sådan och inte om en buss- eller tunnelbanestation. När jag växte upp i ett litet stationssamhälle i Mellansverige var det en självklarhet att ordet station skulle tolkas som ‘järnvägsstation‘. I dag ser verkligheten annorlunda ut på de flesta ställen. Kanske är det en strävan inte bara efter det korta uttrycket utan också det precisa som gett upphov till nymodigheten tågstation. Kanske är det bara en tidsfråga innan vi kan slå upp även detta ord i våra ordböcker.
Som vanligt är det intressant att ta ett steg tillbaka, iaktta utvecklingen och lyssna till de språkhistoriska vingslagen. Och som vanligt är det mycket som pågår.
Jag har tidigare skrivit om hur prepositionen över tar allt större plats i nutida svenska. Nu har Johan Norin i Stockholm fäst min uppmärksamhet på en annan preposition som i många sammanhang breder ut sig och får ersätta andra, nämligen kring.
I modernt språkbruk funderar vi inte på eller över något; vi funderar kring. Möten och förhandlingar går ut på att det skall pratas, resoneras och diskuteras kring olika frågor, inte som förr att det skall pratas och resoneras om någonting eller att man skall diskutera igenom något. Och en föredragshållare talar gärna kring, mer sällan om, något.
Kring som jokerpreposition tycks ha sitt ursprung i konferens- och sammanträdeskulturen. Och man kan fråga sig vilken inverkan detta språkbruk har på de olika kommunikativa verksamheterna. Det är onekligen mindre förpliktigande att ”diskutera kring något” än att ”diskutera igenom saken”.
Kanske kan ett annat livskraftigt modeuttryck, fokusera, kopplas till överanvändningen av kring. Den vaghet i verksamheten som prepositionen signalerar måste kompenseras, och då kommer ordet fokusera väl till pass. Med andra ord: det vidperspektiv som kring implicerar, skapar ett behov av rejäl inzoomning – och fokusering.
