Ett nytt pronomen lanserar man inte hur som helst. Debattartikeln om hen i SvD den 21 januari fick snabbt många hundra kommentarer, de flesta ilsket kritiska. Men vad är hen, och hur fungerar det?
En tidigt uppmärksammad användning av hen är som benämning på personer som inte passar i någon av de två gängse könskategorierna – ett pronomen för ett tredje kön. I den användningen är hen egentligen inte alls könsneutralt.
Men hen används också för att undvika könsbestämning över huvud taget. En person kan i vissa situationer vilja kallas hen för att slippa bli kategoriserad efter kön. Författare kan vilja skriva om ett barn utan att berätta om det är en pojke eller flicka. Och ganska ofta behöver man tala eller skriva om en okänd person – en student, en kund, en patient eller en anställd vem som helst – inte minst i informationstexter.
Gemensamt för exemplen är att kön inte har någon betydelse i sammanhanget. Språkvårdens rekommenderade pronomen för allmän syftning är än så länge den, om det inte går att skriva utan pronomen.
Först nu börjar det komma forskning om vad människor faktiskt uppfattar som könsneutralt. Språkvetaren Daniel Wojahn har låtit ett brett urval människor läsa en text där olika pronomen används om en obestämd telefonanvändare, som i ”Om användaren inte har någon handsfree kan han i stället sätta på mobilens högtalarfunktion.”
Tillsammans med han testades han eller hon, hon eller han, han/hon, den och hen. Läsarna fick sedan beskriva personen i texten.
Den form som fick överlägset flest att tänka sig en person av vilket kön som helst var hen. På andra plats kom hon eller han, alltså med hon först. Av dem som läst den hade många inte några föreställningar alls om personen, samtidigt som nästan lika många tänkte sig en man.
Nästan alla som läste texten med hen påpekade att just den formen gjorde det omöjligt att avgöra personens kön. Ordet drar uppmärksamhet till sig och till den funktion det har. Ibland är det just det skribenten vill – men inte alltid. Samtidigt som hen är mest könsneutralt uppfattas det ofta som markerat och är alltså inte kommunikativt neutralt. Men detta kan mycket väl förändras, beroende på vilka som använder det och hur.
